Risk- och sårbarhetsanalysen är kommunens centrala dokument på säkerhetsområdet. Den nuvarande fastställdes, efter förslag från räddningstjänsten, i april 2015. I den benämns det faktum att staden endast har en infart som en sårbarhet, varför det behövs en ytterligare infart. Denna slutsats synes närmast inkastad i dokumentet och motiveras inte mer än att flera samhällsviktiga verksamheter påverkas, såsom ambulans, polis och räddningstjänst. Något underlag eller material som lett fram till slutsatsen presenteras inte. Detta trots att MSB:s allmänna råd kring just dessa analyser säger att material och underlag som använts ska redovisas. Detta för att ge information om analysens riktighet. Det är en brist i dokumentet.
När kommunstyrelsen behandlar analysen ställer politikerna frågan om vilka alternativa vägar som finns, ifall det blir ett stopp på den befintliga infarten. Räddningstjänsten får i uppdrag att undersöka frågan. I maj 2015 yttrar de sig. De skriver då att ”nyttan med ytterligare en in- och utfartsled till Västerviks tätort är väl utredd, och räddningstjänstens synpunkter i den frågan är väl kända”. Utan att hänvisa till någon utredning.
Därefter redovisar de resultatet avseende alternativa vägar för samhällsviktiga transporter. Här blir det intressant. De har kommit fram till att det finns flera möjligheter att skapa en alternativ utryckningsväg. Detta till en beräknad kostnad av någon miljon kronor.
I samma utredning konstaterar räddningstjänsten dessutom följande avseende evakuering av staden. ”Det är extremt låg sannolikhet att det uppkommer ett behov att snabbt utrymma tätorten. Snarare väljer man inrymning med uppmaning att folk ska stänga fönster och dörrar, om det av någon anledning skulle vara olämpligt att vistas ute. Detta är ingen unik taktik för Västervik, utan ett vedertaget sätt för räddningstjänsten att hantera sådana sällsynta situationer. Det beror t.ex. på att i princip inga vägar i stadsmiljö är anpassade för ändamålet med köbildning och stora mängder folk fast i sina bilar, stor risk för betydligt värre följdproblem med t.ex. trafikolyckor mm.”
En och samma undersökning petar alltså hål på båda argumenten kring ett stopp på infarten. När en ytterligare infart varken behövs för utryckning eller utrymning slår de hål på en långlivad myt om södra infarten. Kort därefter skriver SD en motion om att räddningstjänsten ska fortsätta att arbeta för att förverkliga en alternativ utryckningsväg. Vad skönt, tänker man. Då kan vi lämna den frågan. Men så tänker inte räddningschefen.
Under hösten 2016 uppdaterar kommunen risk- och sårbarhetsanalysen på räddningschefens initiativ. Det är redaktionella förändringar som genomförs så att dokumentet ska stämma överens med MSB:s föreskrifter. Det intressanta är att man nu skriver in i dokumentet att analysen följer MSB:s allmänna råd. Men trots att det ingår i de allmänna råden att material och underlag ska redovisas så lägger man inte till några underlag. Och man tar inte bort slutsatsen att det behövs en södra infart. Trots att analysen fortfarande saknar underlag till denna slutsats. Och trots att räddningstjänsten vid det här laget bevisligen vet att det går att skapa alternativa utryckningsvägar på annat sätt. Det är besvärande för dokumentets trovärdighet.
Men det blir snart ännu märkligare. I samma veva, under hösten 2016, yttrar sig räddningschefen om motionen som föreslår att man ska förverkliga den alternativa utryckningsvägen för samhällsviktiga transporter. Räddningschefen låter då meddela att lösningen förvisso fortfarande är gångbar. Men att den inte är aktuell att genomföra, eftersom en södra infart ändå planeras. Detta trots att något politiskt beslut inte har tagits.
Logiken gör ett varv. Cirkelresonemanget är fulländat. ”Det behövs en södra infart eftersom det behövs en extra utryckningsväg”, säger risk- och sårbarhetsanalysen. ”Det behövs ingen extra utryckningsväg, eftersom det ska byggas en södra infart”, säger räddningschefen. Det blir också kommunstyrelsens åsikt och man anser därmed motionen ”besvarad”.
Att tjänstemän i olika grenar av kommunen vill att just deras område ska prioriteras är inget konstigt. Men att räddningschefen synes ha fått fria händer över medborgarnas miljarder är däremot uppseendeväckande. Att han skriver yttranden som utgår från politiska beslut som inte har inträffat är synnerligen problematiskt. Liksom att räddningstjänstens yttranden och utredningar inte hänger ihop med sig själva eller varandra.
Sämst av allt är att politikerna gör detta bristfälliga underlag till sina åsikter och beslut. För det är väl inte så att det är exakt dessa yttranden som politikerna vill ha för att kunna trixa fram södra infarten till ett beslut?