Den som läst sin Harry Potter kommer ihåg ”Bertie Bott’s magiska bönor” med ömsom förfäran, ömsom förtjusning. Det är ett slags godis som finns i trollkarlsvärlden – bönor som kan smaka allt från det sötaste socker, till det saltaste snor. Vilken smak den enskilda bönan bär vet man inte förrän den har stoppats i munnen.
Det är inte utan att man drar sig dessa förtrollande godsaker till minnes när man talar om EU:s nya tobaksdirektiv – en omfattande samlingar av lagar och regleringar med målet att utrota rökningen i Europa.
Direktivet görs nu om till lag i unionens medlemsländer. Sverige står på tur och dess införande kommer att få stora konsekvenser för landets tobakskonsumenter.
En av tobaksdirektivets mer uppmärksammade delar gäller smak. EU:s föregående folkhälsokommissionär Tonio Borg proklamerade nämligen, för några år sedan, att tobak minsann inte får smaka något annat än tobak. Det banade väg för skrivelser som förbjuder smaksatta cigaretter. Mentolcigaretter ska till exempel vara borta från den europeiska marknaden senast 2020.
Sverige är förvisso undantaget smakförbudet när det kommer till snus, eftersom prillorna bara säljs här hemma. Men direktivet slår även mot den svenska tobaksindustrin. Snustillverkarna ska nämligen inte få upplysa konsumenterna om vilken smak prillorna bär. En utmaning för allt smaksatt snus kan tyckas. Jo, men nu är dilemmat att allt snus på marknaden är smaksatt. Ingen prilla har den naturliga smaken av tobak. Det är således ett slag mot hela den svenska snusindustrin. Och hur ska tobakstillverkarna kunna informera sina kunder om vilken sorts snus de säljer? EU saknar svar och frågan intresserar inte byråkraterna i Bryssel.
Svenska beslutsfattare står emellertid inte maktlösa. Det är stor skillnad mellan medlemsländerna i fråga om hur man omvandlar unionens direktiv till nationell lag. I Storbritannien är endast 13 procent av den nationella lagstiftningen påverkad av EU. I det följsamma Sverige är siffrorna betydligt högre, här är så många som en tredjedel av lagarna direkt påverkade av unionen.
Förklaringen ligger delvis i att britterna har fler undantag och därmed möjligheter att frångå EU-rätten. Det är dock inte hela sanningen och skillnaden visar även på att nationell inställning till unionens byråkrati är avgörande. Bryssel ligger knappast brittiska politiker varmt om hjärtat och svenska ministrar torde således kunna bistå snusarna genom att rakryggat opponera sig mot dessa uppenbara dumheter.
Ansvarig för att omvandla direktivet till svensk lag är sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S). Det finns emellertid anledning att tvivla på ministerns vilja att bistå landets snusare. En av hans första insatser var att stoppa de tänka försöken till gårdsförsäljning av exklusiv och småskaligt producerad alkohol på landsbygden. Wikström ger redan skenet av att vara den värsta sortens förbudsivrare och med sådana ministrar tar unionen med lätthet ifrån svenskarna det snus de blev lovande att ingen skulle förbjuda dem.
Unionens tobakspolitik är onekligen litet som de magiska bönorna, så pass otrolig att man inte gärna tror att den kan vara på riktigt. Men verklig är den likväl och undfallna politiker tycks nu bana väg för att svenskarna snart kan få konsumera ”Bertie Bott’s magiska prillor”.