Förbered avvisningar av asylsökande som nekas asyl, det är beskedet inrikesminister Anders Ygeman (S) har gett till Migrationsverket och polisen. Att det kan bli mellan 60 000 och 80 000 personer gjorde det till en världsnyhet. Men den höga siffran beror på flyktingströmmen, 163 000 sökte asyl i Sverige under 2015.
Det är positivt att regeringen hanterar frågan. Asylsökande som saknar asylskäl ska lämna landet. Missbrukas rätten till en fristad är det människor som är förföljda som drabbas. Av de asylsökande i Sverige får generellt 45 procent avslag på sin ansökan i första instans. Att återvändanden tidigare inte har varit ett prioriterat område märks eftersom regeringen först nu förhandlar om återvändandeavtal med länder som Marocko och Afghanistan.
För att klara uppgiften med återvändande talar Ygeman om att flygplan ska chartras specifikt för ändamålet. Berörda myndigheter har fått i uppgift att jobba närmare varandra. Ökade resurser utlovas.
Inrikesministern säger till Dagens Industri (27/1): ”Förstahandsåtgärden är att få till ett frivilligt återvändande och skapa bra förutsättningar för det. Men klarar vi inte det måste vi ha ett återvändande med hjälp av tvång.” Enligt regeringen finns det en stor risk att många som inte har asylskäl går under jorden.
För att motverka att personer går under jord föreslår Ygeman att företag som anlitar illegal arbetskraft ska få räkna med kännbara konsekvenser. Men att problemet med personer som uppehåller sig illegalt i landet är omfattande har sin grund i en politik som uppmuntrat försvinnanden.
Före detta finansministern Pär Nuder (S) beskriver i Dagens Industri (7/6 2015) migrationspolitikens uppkomst: ”Det är de nostalgiska drömmarna om när två block stod mot varandra. Den drömmen manifesteras bland annat i en migrationspolitik utformad i en tid då de två stora partierna trodde att Miljöpartiet satt på nycklarna till Rosenbad.” Det ledde till den migrationspolitiska överenskommelsen år 2011 som bland annat ökade tillgången till välfärdssystemen för den som vistas i Sverige illegalt.
När få insatser görs kring att verkställa avvisningar går det att stanna illegalt i Sverige i fyra år tills en ny asylprocess kan genomföras. När personer som gömmer sig i landet har rätt till både försörjningsstöd och viss sjukvård verkar systemet ha tagit höjd för det.
Polisen har ingen lätt uppgift framför sig. Scener där poliser släpar personer till flyget kommer att bli allt vanligare. Utvecklingen är lika sorglig som den är självförvållad. I sammanhanget är inte problemet att några asylsökande finner kärleken i Sverige och gömmer sig för den skull. Situationen som måste hanteras är det parallella samhället befolkat av papperslösa som uppkommit till följd av att återvändanden inte genomförts.