Dessa insekters angrepp på svensk skog ökar kraftigt. De två senaste åren har mängden drabbad skog fördubblats (ATL 19/11). Det beror delvis på att staten inte tar ansvar för sin skyddade skog.
Skogsbruket är en av vårt lands viktigaste industrier. År 2018 uppgick exporten av skogsprodukter till 145 miljarder kronor, vilket var den näst största i världen. I jämförelse kan skadan som barkborrar orsakar, motsvarande tre miljarder kronor förra året, verka begränsad. Men om granbarkborrarna sprider sig kan det snabbt få drastiska konsekvenser.
I Centraleuropa avverkades 70 miljoner kubikmeter skog under 2019 för att hantera granbarkborrar. Värst drabbat är Tjeckien där all skogsavverkning berodde på skadedjuren (ATL 12/9). Utbrotten förstör inte bara det angripna virket, utan prisnivån riskerar att kollapsa om marknaden översvämmas av virke från förebyggande skogsavverkning.
Dessutom hotar angreppen den långsiktiga försörjningen. I Österrike befaras industrin stå utan virke om tio år på grund av barkborrarna (ATL 12/9). Svenskt skogsbruk riskerar en liknande katastrof om inte skadedjuren bekämpas.
Dock gäller olika regler för staten och privata skogsägare. En av de vanligaste bekämpningsmetoderna är att söka upp angripna träd och antingen avverka dem eller döda barkborrarnas avkomma innan de kan lämna trädet. Alternativt avverkas hela skogsbestånd som är i riskzonen. Avverkning är helt enkelt centralt i bekämpningen.
Skogsägare i vissa regioner och i så kallade bekämpningsområden är dessutom skyldiga att transportera bort skadat eller avverkat virke. Men statligt skyddad skog är befriad från dessa åtgärder. Eftersom själva poängen är att bevara skogens naturliga utveckling, får träd vanligen varken avverkas eller transporteras bort. Inte ens om de fungerar som yngelhärdar åt barkborrar.
Granbarkborrar i skyddad skog är naturligtvis inget större problem i sig då de tillhör den naturliga faunan. Men risken är påtaglig att de sprider sig, eftersom djuren av förklarliga skäl inte respekterar gränsen mellan skyddad och brukad skog. Att staten inte tillåter de vanligaste bekämpningsmetoderna i sina bestånd är oansvarigt. Både för samhällsekonomin i stort och för de enskilda skogsbrukare som drabbas.
Dessutom sticker det i ögonen på många att staten använder dubbla måttstockar. Samtidigt som privata ägare åläggs att rensa bort skadat och angripet virke, vägrar Naturvårdsverket att erkänna att skyddad skog ens kan vara en riskfaktor (ATL 21/11).
Denna reaktion är typisk för dagens miljörörelse som verkar värdera en skyddad natur högre än allt annat. Självklart finns det värde i detta. Men det är brukandet av naturen som säkrar vårt samhälles försörjning samt även främjar en livskraftig och väl underhållen natur. Därför bör staten ta sitt ansvar och bekämpa granbarkborrar även i skyddad skog.