Bostadsfrågor är glödheta. Experter varnar för en bostadsbubbla. Samtidigt är efterfrågan fortsatt hög. I de flesta av landets kommuner är det akut bostadsbrist. Boverket har meddelat att det behövs 700 000 nya bostäder till år 2025. Något som har fått regeringen att presentera en bonus till kommuner för att få fart på byggandet. Dessutom föreslår flera partier allehanda regellättnader för att det ska byggas mer.
En flaskhals är byggbolagens kapacitet. Utbud och efterfrågan är inte i balans. Och om bostadsbristen inte går att bygga ikapp förväntas med tiden många av de tillfälliga byggloven som har getts bli permanenta.
Dessutom har varningar höjts för att bostäderna som byggs nu kan visas sig vara värre än det som uppfördes under 60- och 70-talets problemtyngda miljonprogram. Dagens materialval är sämre och kräver renoveringar i närtid. Bostadsforskningen är närmast obefintlig.
Det här kan vara symtom på att Sverige har byggpolitik men inte mycket till bostadspolitik. Oavsett parti är byggandet i centrum. Det är konstigt. I ett land som Sverige där höga skatter gör det svårt att bli rik på arbete är det främst bostadens värdeutveckling som ger människor möjlighet till att få kapitalet att växa, något som behövs om exempelvis föräldrarna en dag vill att barnen ska kunna ta sig in på bostadsmarknaden. Det gör att bostadspolitiken bör handla om mer än byggtakten.
Strävan att med tiden och när familjen blir större kunna flytta till en större bostad är en annan i sammanhanget viktig fråga. I 50-talets förorter planerades det för att människor skulle ges möjligheten att göra en boendekarriär i närområdet, finns sådana övervägande överhuvudtaget med nu?
I det senaste numret av Axess Magasin skriver Lennart Weiss som leder den expertgrupp som ska föreslå en ny socialdemokratisk bostadspolitik om att politikerna inte verkar veta vad de vill med bostadspolitiken i grundläggande mening.
Särskilt i en tid när bostadsbyggandet inte kan gå nog snabbt bör det finnas en politisk idé om riktningen. Kärnfrågor är sådana som om det ska uppföras hyreshus eller bostäder som människor själva äger? Från borgerligheten är det förvånansvärt tyst om värdet av att människor äger sina egna bostäder och den stabilitet det ger till ett samhälle.
Vidare är det relativt lite diskussion om hur de nya områdena som anläggs ser ut och fungerar. Blir det levande områden med affärslokaler och skolor eller sovstäder?
Det behövs en idé om riktningen inom bostadspolitiken. Ett mål utöver hur många bostäder som ska produceras skapar i sin tur en viss stabilitet om bostadsbubblan verkligen spricker – det kan behövas.