I oktober 2014 tog kommunstyrelsen beslut att ta fram en policy kring kommunal säljverksamhet. Den skulle vara klar senast i april 2015. Men frågan har studsat omkring i olika instanser sedan dess. Att ärendet har dragit ut på tiden beror inte på grund av politiska stridigheter kring lämpligheten i att kommunen konkurrerar med det privata näringslivet. Det synes snarare bero på att frågan är juridisk snårig. Och att det är många kockar i de kommunala bolagen som ska tycka till om den gemensamma soppan.
Bakgrunden är att branschorganisationer såväl som konkurrensverket betonat vikten av att kommunen har en policy för att undvika att konkurrensen begränsas genom kommunens egen säljverksamhet. När kommunala bolag ger sig in på privata marknader blir konkurrensen och den fria marknaden ofrånkomligt lidande. När kommunen dessutom konkurrerar med privata aktörer på områden såsom fastighetsutveckling, hantverksområdet och besöksnäringen är det många lokala småföretag som blir lidande.
Det är vad policyn borde handla om. Med det gör den tyvärr inte. Den handlar endast om hur kommunen ska undvika att skada konkurrensen så pass mycket att man bryter mot lagen. Remissvar från näringslivet talar sitt tydliga språk. Kritiken är tydlig mot de kommunala bolagen som snedvrider konkurrensen och försämrar de privata aktörernas försäljning och rekrytering. Men kritiken avfärdas av kommunen då synpunkterna inte rör lagstiftningens gränser.
Likaså i den utredning om det kommunala bolaget Västervik Resort, som kommunen lät beställa efter kritik från det lokala näringslivet. Den kom endast fram till att det inte kan konstateras att lagen överträtts.
Positivt med de föreslagna policydokumenten är att de slår fast att kommunen ska ha koll på all förekommande säljverksamhet. Samt att kommunen ska ha en dialog med näringslivet i dessa frågor. Det är förvisso också gott att kommunen anstränger sig för att inte bryta mot lagstiftningen. Men det är en låg ambition i en kommunal policy, när problemen är uppenbara även när de inte är olagliga. Den politiska frågan om vad som är lämpligt lämnas därhän.
Huruvida en policy är rätt verktyg att styra de kommunala bolagen kan diskuteras. De styrs formellt av kommunen genom ägardirektiv till bolagets styrelse. Det påtalas också av Västerviks Företagsgrupp i ett yttrande. Kommunen menar dock att en sådan policy ska gälla även de kommunala bolagen. Det går att följa upp om en policy blir verksam som styrmedel. Om inte så kan en möjlighet vara att fullmäktige införlivar policyn i ägardirektiven.
Likt företagsgruppen kan man också ifrågasätta om det överhuvudtaget är en policy när dokumenten endast är till för att kommunen ska följa lagen. Men det viktigaste just nu är att policydokumenten fastställs och implementeras på ett sätt så att de kan användas till att faktiskt styra bolagen. Det kan vara användbart den dagen det finns en politisk majoritet med ännu större intresse av att begränsa skadeverkningarna av den kommunala säljverksamheten.