Men en M-KD-L-regering innebär snarare ett lyft för Sveriges klimatarbete. Under Socialdemokraternas och Miljöpartiets tid vid makten har deras företrädare förvisso pratat mycket om frågan, men de politiska besluten har varit allt annat än träffsäkra. Avvecklingen av flera kärnkraftsreaktorer är ett exempel på det. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har dessutom slösat miljoner av skattebetalarnas pengar på åtgärder som klimatångesterapi och kommunala mobilappar för hållbar livsstil. Pengar som hade kunnat gå till åtgärder som faktiskt minskar utsläppen.
Partierna i den nya högerregeringen lovar i stället att fokusera på kostnadseffektiva klimatåtgärder. Bland annat ska de internationella klimatinvesteringarna, som är bland de åtgärder som minskar utsläppen mest per krona, utvecklas. Dessutom ska satsningen på koldioxidinfångning och -lagring utökas. Det har pekats ut som nödvändigt av bland andra FN:s klimatpanel och Internationella energirådet. Det behövs även om de svenska klimatmålen ska uppnås eftersom Sverige ska ha negativa utsläpp efter år 2045.
Den största vinsten för klimatet är att det äntligen är slut på kärnkraftsmotståndet i regering. Sveriges energimål ändras från 100 procent förnybart till fossilfritt och förbudet mot att bygga reaktorer på andra platser än idag och begränsningen på tio reaktorer tas bort. Dessutom stärks förutsättningarna för att bygga ny kärnkraft med gröna kreditgarantier som skulle kunna räcka till tio nya reaktorer om de finansieras med 20 procent i eget kapital av investerarna.
Mer kärnkraft innebär både att Sverige kan exportera el till andra länder som ersätter fossil elproduktion där och att gröna företag som behöver mer el för sin produktion av exempelvis fossilfritt stål får förutsättningar att göra det. Samtidigt slopas subventioner till den havsbaserade vindkraften och den får stå för de kostnader anslutningen till elnätet orsakar. Med den nya politiken blir marknaden för energislagen mer jämn när utgångspunkten är att alla ska bära sina egna kostnader.
Sammanslagningen av Miljödepartementet och Näringsdepartementet har kritiserats från flera håll. Inte överraskande från Miljöpartiets språkrör Per Bolund som ”varnar” för att det riskerar att begrava klimatfrågan. Men det är snarare en uppgradering. Klimatfrågan hänger ihop med energifrågan och industri- och företagarfrågor. Sammanslagningen är inte heller unik för Sverige. I Tyskland flyttade koalitionsregeringen, med det tyska miljöpartiet, ansvaret för klimatfrågor till näringsdepartementet.
Kanske var valet 2022 ett ödesval för klimatet. Men inte på det sätt som Annika Strandhäll menade.