Ingendera sidan i debatten kan enkelt skapa det trygga samhälle man säger sig vilja ha. För sakens skull: hårdare straff behövs när det väl gått för långt, för att hålla de mest destruktiva personerna borta från dem som vill leva sina fria liv. Men det är inte straff som vänder skutan. Och ungdomsgårdarna? Studier visar att den enda någorlunda mätbara effekten är förstärkta problem.
I debatten åläggs socialsekreteraren att förändra. Professionella ska hantera allt från hemvändande terrorister till Kalle som snattat choklad. Men vad händer klockan 15 på fredag? Jo, socialsekreteraren går hem och klockan 17 går jouren på. Ej akuta ärenden får vänta och kommande arbetsdagar kan det kallas några möten som tar lika lång tid att administrera som att genomföra. Det är viktigt att offentliga arbetsplatser tar sitt ansvar och ser till så arbetsbelastningen är jämn.
Det sociala arbetet började i den borgerliga klassen på 1800-talet, då framför allt hemmafruar tog sig an ekonomisk och social stöttning. Idag finns 40 000 socionomer, men Sverige har, jämfört med andra länder, en obefintlig ideell social sektor. 1970 fanns det totalt 36 000 stats- och kommunanställda inom socialtjänst, administration och Försäkringskassa tillsammans. Med gott fog kan vi tänka att socialtjänsten idag är dubbelt så stor. Ändå finns inte tid att punktmarkera alla ungdomar som är på väg uppåt i brottskarriären.
Att skapa ett tryggt samhälle handlar inte längre om resurser utan om att myndigheter inte kan ta över rollen som förälder, morbror, farfar. Vi har alla, från grannen till affärsägaren, reducerats till personer som på sin höjd får lov att ta upp telefonen och ringa polisen eller socialtjänsten. Tryggheten i det lokala samhället har givits bort.
Det oberoende civila åtagandet har rationaliserats bort och ersatts med ett kunskapsproducerande men verkningslöst tjänstemannasamhälle. Låt istället ungdomsgårdarna vara för nördarna. Vill man vara cool får man bete sig. Annars får man inte gå dit utan åker på städjobb hos Ali på kvartersbutiken, som tillsammans med Kristina på lokala krogen har god kontakt med områdets föräldrar. Om en familj tappar greppet finns andra som ser till så barnen får sin kvällsfika och med den en dos normala värderingar.
För att skapa trygghet behöver civilsamhället återta makten. Naturligtvis kan medmänniskan inte åläggas ta hand om dem som tappat alla spärrar. Låt socialtjänst tillsammans med polis fokusera på de fall som kräver skarp myndighetsutövning och lagens långa arm. Mycket kan ske innan det gått så långt, men det kräver ett kulturskifte.