I vårändringsbudgeten föreslås att taket för statens utgifter höjs med 350 miljarder kronor. I ett pessimistiskt scenario kan Sveriges statsskuld öka till 53 procent av BNP nästa år, enligt finansminister Magdalena Andersson (S) på onsdagens pressträff.
Höjningen av utgiftstaket motsvarar ungefär vad det skulle kosta att bygga höghastighetsjärnväg från Stockholm till Göteborg och Malmö. En annan jämförelse som sätter krisåtgärderna i sitt sammanhang är att ett nytt stationsområde i Jönköping skulle kosta omkring 27 miljarder kronor. Eller att Ostlänken, mellan Linköping och Järna, har en prislapp på cirka 60 miljarder. Och kostnaden för pandemin kan fortfarande gå igenom det nya utgiftstaket.
Samtidigt kan inte staten komma undan utgifterna kopplade till krisen. Skulle inte vården få resurserna som krävs riskeras många dödsfall och ett nationellt trauma. Att snabbt stötta företag, för att undvika massarbetslöshet, är även en strategi som lärdomar från tidigare finanskriser talar för. Det blir i långa loppet lägre kostnader för staten att hjälpa företag att övervintra, för att människor inte ska bli av med jobben och hamna i långvarigt utanförskap. Det märks dock att regeringens strategi utgår ifrån ett arbetstagarperspektiv, snarare än ett företagarperspektiv.
Samtidigt konkurrerar coronakrisen med andra statliga utgiftsområden. I framtiden kommer de lån som nu tas upp att behöva betalas tillbaka.
Redan innan krisen rådde det inte heller brist på problem inom den statliga kärnverksamheten, som är kostsamma att åtgärda. När coronapandemin blev det övergripande samhällsproblemet försvann inte den grova brottsligheten eller den misslyckade integrationen. Skjutningarna har inte ens tagit paus. Dagen innan vårbudgeten lades fram dog två personer efter en skottlossning i Stockholm. Några dagar dessförinnan sköts en man vid en hamburgerrestaurang i Norrköping.
Det verkar även gro en misstro mot Polisens förmåga att lösa i sammanhanget mindre brott. När en känd finansman blev bestulen på sin surfplatta kopplade han in ett privat säkerhetsföretag som spårade upp brottslingarna.
Efter coronakrisen kommer staten att behöva prioritera hårdare. Kanske blir inte pandemin den stora statens återkomst. I stället kan det offentliga tvingas tillbaka till kärnuppdragen, som vård, skola, omsorg såväl som försvar och rättskedjan. Det vore en sund utveckling.
Under senare år har staten lagt pengar på en rad områden som civilsamhället eller marknaden sköter bättre. Att det i vårbudgeten – under rådande kris – satsades på utökat stöd till solceller är en sådan sak. I dag skulle den marknaden fungera betydligt bättre utan bidragspengar, som bromsar utvecklingen.
Det kommer lyckligtvis en tid efter coronakrisen. Men tyvärr finns kostnaderna efter pandemin kvar då, precis som alla andra samhällsproblem.