Hur kommer eftervärlden att minnas Jackeléns tid som ärkebiskop? En sak som alla verkar vara överens om är att den varit bullrig med många fajter i offentligheten.
Och ur det perspektivet lämnar Jackelén på topp. Ärkebiskopen intervjuas i en lång artikel av Niklas Skeri i Uppsala Nya Tidning (23/10). Det är en läsvärd artikel som blir väldigt rättfram. Men vad som är ännu mer avslöjande om ärkebiskopens tankar och ståndpunkter är det brev hon själv skrev till tidningen där hon ville ställa in eller göra om artikeln. Hennes brev kunde begäras ut som offentlig handling och finns nu att läsa på sajten kyrkligdokumentation.nu (26/10).
I ett mejl adresserat den 6 oktober till UNT:s journalist Niklas Skeri förklarar ärkebiskopen att hon är ”grymt besviken” på hur han normaliserar en bild av kyrkans problem som hon menar härstammar från ”twittertroll, Ann Heberlein och SD”.
Sedan lägger Jackelén ut orden om hur hon själv ser på sin tid. Ärkebiskopen skriver till UNT:s journalist:
”Jag har varit och är en respekterad ledare nationellt och internationellt. Jag är och har varit en eftersökt talare på många olika arenor – inte bara i Almedalen och på Bokmässan utan också inom akademi och näringsliv. Förutom min egen doktorsexamen har jag tre internationella hedersdoktorat (kanske inte helt ointressant i en akademikerstad) och fått en utmärkelse av överhuvudet för den anglikanska kyrkogemenskapen, Ärkebiskopen av Canterbury, för mitt ekumeniska arbete. Jag sitter i exekutivkommittén för Religions for Peace och är vice ordförande inom den världsvida Lutherska kyrkogemenskapen, Lutherska världsförbundet. I din artikel framstår jag som dåligt grundad teolog som just inte åstadkommit något egentligen, annat än att strö tveksamheter omkring sig.”
Det är fantastisk läsning. Det är sällan någon med så mycket makt lägger ut orden så osminkat i egen sak. Ärkebiskopen fångar i mejlet med egna ord både sina styrkor och svagheter. Så som hon har uppfattat ärkebiskopsämbetet har hon lyckats väl med uppgiften. Hon har funnits med i debatten och blivit en profilerad röst inom politik, akademi och kultur. Inom dessa sfärer har Svenska kyrkan blivit ett tydligt vänstervarumärke och en åsiktsgemenskap på ett helt annat sätt än tidigare. Nackdelen har varit att många av hennes ståndpunkter har uppfattats som polariserande. Kyrkans inre liv med gudstjänster, diakoni och undervisning nämns inte.
Att hon skrev mejlet och inte förstod att det skulle kunna komma ut till allmänheten visar på två andra svagheter hos Antje Jackelén. Hon förstod aldrig den svenska kulturen med öppenhet kring centrala ämbeten, där till exempel enskilda tjänstemejl är offentliga, och hon hade svårt för den kritik som alltid kommer med offentliga uppdrag.