Den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, misstänks. Men eftersom den misstänkte är avliden läggs utredningen ner, meddelade chefsåklagare Krister Petersson under onsdagen.
Statsminister Stefan Löfven (S) verkar efter beskedet vilja sätta punkt. På en presskonferens under onsdagen sade Löfven att det är hans innerliga förhoppning att såret nu kan läka. Även familjen skickar samma signaler. Olof Palmes söner skriver i ett uttalande att de är övertygade om att åklagaren pekar ut rätt person.
Att rättsvårdande myndigheter, Socialdemokraterna och familjen Palme sätter punkt lär dock inte betyda att spekulationerna kring mordet upphör. Alternativa, ofta spektakulära, teorier lär fortsätta att florera. Det som har presenterats är ett officiellt avslut för statsmakten. Utredningen kommer inte längre. Bevisen som nu är framlagda räcker inte för en fällande dom. Däremot för en anhållan och möjligen husrannsakan och häktning – om den misstänkte hade varit i livet.
Den förklaring som chefsåklagaren har landat i är en som i sin enkelhet har varit svår för många att acceptera – att en svensk statsminister mördas oöverlagt av en ensam svensk gärningsman. Det finns inga internationella spår, med förgreningar till säkerhetstjänster. Det är inget luddigt, konspirativt, uppslag kopplat till svensk polis, militär och politikens inre liv. I stället är det en tjänsteman som trots att han under utredningen inte har förmått att presentera en sammanhängande berättelse ändå länge har avskrivits av polis.
Men de vilda fantasierna och politiska ställningstagandena har efter årtionden av utredning lagts åt sidan. I stället har under senare år chefsåklagare Krister Petersson gjort en krass genomgång av allt material. Det är en klassisk svensk ämbetsmannagärning. I den processen har bedömningen av Skandiamannen ändrats. Det är en person som vid förhör ansikte mot ansikte med poliser har avskrivits som mördare. Men när bevisen har granskats på papper har de framstått som mer sannolika.
Mycket annat har också förändrats under de årtionden som har gått sedan Palmemordet. Det var en annan tid, och ett annat Sverige. Olof Palme var landets genom tiderna kanske mest kontroversielle statsminister. De politiska konflikterna var hårdare, och debattklimatet råare. Våldet fanns också närmare, på skolgårdar och gator. Det fanns mycket vapen på drift.
I dag har vi lyckligtvis ett lugnare politiskt debattklimat. Delar av laddningen försvann med murens fall och talet om historiens slut. Oroväckande är dock att tonen åter blir hårdare och den politiska konfliktnivån ökar. Även icke-populister kan i dag åter ha ett hätskt språk.
Utredningen av Palmemordet är nu nedlagd från statsmaktens sida. Och förhoppningsvis kan tiden få läka de återstående såren.