Utspelet är en uppenbar kontring mot Moderaternas förslag på samma områden, som presenterades veckan innan – även om regeringsunderlaget hävdar att detta varit planerat sedan länge.
Till skillnad från det initiativ till extrabudget som M tog, och nu förhandlar om med KD och V, är regeringens förslag inkluderat i den kommande vårändringsbudgeten. Därmed duckar regeringen, C och L för att behöva förklara hur satsningen på fem miljarder kronor till kommuner och regioner ska finansieras. Bara satsningar utan besparingar låter såklart ljuvligt för de flesta, men det blir trovärdigt först när en plan ligger på bordet.
Poängen med att avisera det redan nu ska officiellt vara att kommunerna ska kunna planera för mer pengar. Men det bär snarare alla kännetecken för ett bete för att locka V att lämna förhandlingarna med M och KD. Satsningarna är tydligt viktade för att tilltala V, med fem miljarder kronor extra till välfärden, och betydligt mindre och mer spridda satsningar på rättskedjan. Dock ser S, MP, C och L till att fånga in det som M missade i sitt förslag, bland annat genom pengar till Kriminalvården.
Frågan är nu om V tänker svälja betet och lämna diskussionerna med M och KD. Den spontana reaktionen från partiet var att regeringens förslag är för snålt – V kräver i stället det dubbla, tio miljarder kronor mer till välfärden. Det enklaste sättet för partiet att uppnå det vore dock att ta båda erbjudandena. Om riksdagen tvingar igenom den föreslagna extrabudgeten står regeringen fortfarande kvar med sitt löfte till vårändringsbudgeten. Om V däremot låter sig lockas undan av regeringen visar sig partiet lättmanipulerat och får mindre att säga till om framöver.
Även om inflytande från V nästan aldrig är önskvärt, med tanke på partiets egen politik, handlar det i det här fallet om att rätta till regeringens, Centerns och Liberalernas skeva prioriteringar. Den bakgrunden gör partiernas senaste utspel om välfärdssatsningen extra märklig, eftersom det var regeringen som inte prioriterade välfärd och rättsväsende från början i budgeten för 2020.
Nu ser det snarare ut som att finansministern medvetet håller kommunerna på halster innan mer pengar kommer, som ändå har bestämts. Ständiga utspel om nya satsningar liknar snarare det statsminister Stefan Löfven 2017 kallade anslagsbingo. Det ger knappast heller kommunerna incitament att själva anstränga sig för att prioritera rätt.
Oppositionens initiativ till extrabudget, där en finansieringsplan finns, är därför mer trovärdigt än regeringens. Om regeringen, C och L vill följa budgetpraxis, som de anklagar M för att bryta mot, hade det varit mer klädsamt att då själva ha is i magen i några månader tills vårdändringsbudgeten presenteras. Men nu blir utspelet ett desperat försök att locka tillbaka ett förlupet vänsterstöd.