"Att klumpa ihop alla funktionsnedsatta och insinuera att de inte arbetar torde betraktas som en oförskämdhet, inte minst av alla som faktiskt arbetar", skriver ledarskribenten.
Och eftersom Centerpartiet verkar helt oförstående inför kritiken, så får man utgå från att stöket forsätter. Och att de även fortsättningsvis kan tänka sig att släppa fram en statsminister som förhandlats fram av Vänsterpartiet och en budget som förhandlats fram av Sverigedemokraterna. Så länge Centerns mandat räcker till, vill säga.
Själva innehållet i den framröstade M/KD/SD-budgeten är dock ingen katastrof, vare sig för landet eller kommunen. Kommunalråd Dan Nilsson tycker att budgeten känns som ett hafsverk när VT frågar om saken. Då är det värt att påpeka att den allra största delen av vänsterbudgeten består oförändrad i högerbudgeten.
På toppen har man gjort några förändringar, dock ej oviktiga. Där vänsterblocket ville satsa på ledighetsvecka, skyddad skog och byggsubventioner satsar högern på polis, rättsväsende, vård och skola. Dessutom genomförs ett ytterligare jobbskatteavdrag, så att det lönar sig bättre att arbeta.
Eftersom jobbskatteavdragen är effektiva och dessutom populära bland befolkningen verkar Socialdemokraterna inse att de inte ska kalla dem så. Socialdemokraterna går därför ut med dekret att det ska kallas ”funkisskatt”. S-regionpolitiker lyder villigt och kallar det på debattplats en ”straffskatt till personer med funktionsnedsättning”. Kommunalråd Dan Nilsson (S) vill inte vara sämre och kommer med exakt samma formuleringar när VT frågar. Kommunalrådet tycker dessutom det ”känns för jävligt”.
Låt oss titta på vad Socialdemokraternas påståenden och kommunalrådets känslor har för grund.
För det första finns det alltså inget som heter ”funkisskatt” utanför socialdemokratisk vokabulär. För det andra införs det ingen ny skatt eller skattehöjning på aktivitets- och sjukersättning utan endast en skattesänkning för de som arbetar och har arbetat.
För det tredje så införs eller ”återinförs” inte skillnaden mellan skatt på arbete och skatt på bidrag, som Socialdemokraterna påstår. Skillnader i skattenivå fanns redan under S-regeringens styre och tidigare budgetar. Nyss regeringspolitik, nu för jävligt, alltså.
För det fjärde uteblir inte skattesänkningen för funktionsnedsatta som grupp. Alla funktionsnedsatta som arbetar, även de med subventionerade anställningar såsom lönebidrag, får del av skattesänkningen. Och två av tre personer med funktionsnedsättning arbetar enligt SCB:s statistik. Även i gruppen funktionsnedsatta med en nedsatt arbetsförmåga har de flesta ett arbete. Gruppen funktionsnedsatta utan nedsatt arbetsförmåga har till och med arbete i högre utsträckning än befolkningen i stort.
Att klumpa ihop alla funktionsnedsatta och insinuera att de inte arbetar torde betraktas som en oförskämdhet, inte minst av alla som faktiskt arbetar.
Visst får partier hitta på egna namn på motståndarens förslag. Men att ta en skattesänkning och kalla det en riktad skatt mot en grupp som inte drabbas är bara ohederligt och demagogiskt.
Om kommunalrådets upprördhet över att de som jobbar får lägre skatt är äkta eller spelad går ju inte att veta. Det vore önskvärt med en uppriktig och ideologisk debatt om hur hög skatten på arbete bör vara. Man får anta att Socialdemokraterna dragit slutsatsen att de inte längre har något att vinna på en sådan debatt.