Den första skjutningen inträffade i Enköping (Aftonbladet 29/9) och den andra i Stockholm (Expressen 30/9) under samma natt. Att ingen dog får sägas vara ren tur. I annat fall hade offren behövt läggas till de 48 personer som skjutits ihjäl hittills under året. Det är fler än något annat år i svensk historia. Ett dystert rekord.
Säkerhetsläget i omvärlden får nu av förståeliga skäl mycket uppmärksamhet. Men det bör inte överskugga att de kriminella gängen fortfarande utgör ett allvarligt hot mot Sveriges inre säkerhet. Den grova våldsbrottsligheten riskerar att drabba vem som helst som råkar befinna sig, som det heter, ”på fel plats, vid fel tillfälle”. Exempelvis i sitt hem eller på en nattbuss på väg dit.
Som skjutningen i Enköping visar är våldet inte bara ett problem i storstäderna, utan i hela landet. Därför låg lag och ordning högst upp på väljarnas dagordning inför valet. För många väljare var frågan avgörande för valet av parti. Flertalet konstaterade att det krävs en ny regering för att bekämpa gängen. Det hade de rätt i.
Under åtta år i regeringsställning förmådde Socialdemokraterna knappt göra något åt problemen. Inte ens Magdalena Anderssons beryktade vändande på stenar gav någon märkbar effekt – troligen för att de flesta förblev orörda. Som den tidigare hovrättslagmannen Krister Thelin nyligen uttryckte det i en debattartikel (Expressen 22/9), lämnade Andersson och Socialdemokraterna en rättspolitisk ruin efter sig.
Sveriges polistäthet ligger långt under EU-snittet. Inte mer än en fjärdedel av skjutningar i kriminella miljöer blir någonsin uppklarade. Därtill är straffen för grova brott fortfarande för låga, trots den socialdemokratiska retoriken om 70 straffhöjningar. Dessa gällde nämligen nästan uteslutande maxstraffen, vilka nästan aldrig används. Många av de lagändringar om skärpta straff och fler verktyg till Polisen som de socialdemokratiska regeringarna ändå genomförde, skedde också först efter hårt tryck från oppositionen i riksdagen.
Paradoxalt nog innebär dock den socialdemokratiska oförmågan under de åtta senaste åren, att det finns hopp. Det finns många åtgärder som ännu inte har tagits till, men som kan genomföras av en ny regering. En regering som förstår problemen, vill lösa dem och vet vad som krävs för att göra det. Allt detta stämmer för de fyra partierna på Ulf Kristerssons sida.
I synnerhet har Moderaterna förberett ett omfattande gängpaket, med bland annat dubbla straff för gängkriminella. M lyckades också kraftigt öka polistätheten senaste gången partiet hade justitieministerposten. Att bekämpa gängen kommer inte att vara enkelt och det kommer att ta tid, men det går att göra. Det kommer att vara Kristerssons regerings viktigaste uppgift.