En person som vägrar testa sig för covid-19 kan effektivt stoppa sin egen utvisning. Enligt gränspolisen vägrar mellan 80 och 90 procent att låta sig testas inför avresa. I dag finns ingen möjlighet att tvångstesta personer för att kunna verkställa utvisningsbeslut. Det går endast att tvångstesta personer för samhällsfarliga sjukdomar enligt smittskyddslagen om det finns en konkret misstanke om smitta, vilket inte är till hjälp när mottagarländer kräver negativa testresultat.
Den kroppsliga integriteten ska tas på stort allvar. Den är grundlagsskyddad, men som med de flesta rättigheter kan undantag göras om det är proportionerligt. Nuvarande möjligheter till frihetsberövanden av kriminella, expropriering av mark och tvångstester vid konkret misstanke om smitta är alla exempel på inskränkningar i människors grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Men detta accepteras eftersom det inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ett legitimt ändamål.
Testning för Covid-19 är en högst kortvarig process som inte medför några bestående men och är något som hundratusentals personer i Sverige gjort en vanlig vecka under pandemin för att begränsa smittspridningen.
Den reglerade invandringen och legitimiteten för migrationslagstiftningen grundar sig på att lagar och regler följs. Vägran att låta testa sig för att på så vis omöjliggöra utvisning är ett missbruk av systemet och urholkar ytterligare betydelsen av ett ja eller nej.
Under pandemin har antalet förvarsplatser minskat med omkring 40 procent och en person med utvisningsbeslut kan inte hållas i förvar i mer än tolv månader. På sikt riskerar uteblivna utvisningar bidra till ett växande skuggsamhälle. Om det är något vi inte behöver är det ett större skuggsamhälle där till exempel våldsutsatta personer inte vågar ringa polisen på grund av rädsla för att utvisas i ett senare skede.
Även om vi ser början på slutet av pandemin lär behovet att kunna tvångstesta för att genomföra utvisningar vara allt annat än tillfälligt. Mycket talar för att nya virus kan komma att få spridning och påverka samhället i framtiden. Dessutom vet vi inte när och hur andra länders smittskyddsåtgärder kommer förändras. Krav på negativa covid-tester vid inresa lär dessutom finnas kvar längre hos länder där man inte kommit lika långt med vaccineringen av sin befolkning.
När pandemin möjliggör nya sätt för människor att hindra sin egen utvisning måste regeringen agera. Ett väl fungerande återvändande bör vara en hög prioritet även under en pandemi. Och ju tidigare förutsättningarna finns på plats för myndigheterna att utföra sina uppdrag, desto bättre.