KSAU i Västervik: Harald Hjalmarsson (M), Marcus Fridlund (S), Fredrik Lindwall (C), Dan Larsen (SD) och Ulf Nilsson (L). Tanken med att åter inrätta ett arbetsutskott är klok, men processen kan ifrågasättas, menar ledarskribenten.
Det blir dyrare, konstaterar det dåvarande kommunalrådet Harald Hjalmarsson, och motiverar det med att alla folkvalda ska få samma information och därmed bättre beslutsunderlag (SR 2010-12-08).
En klok motivering, får man tycka.
Men nu är det andra argument som gäller när Harald Hjalmarsson, som återvändande kommunalråd, vill ge mer makt till ett nytt slags arbetsutskott. Nu är argumentet att det ger bättre beredningar om fler fritidspolitiker kan ägna en dag i veckan åt att fördjupa sig i ärendena och ägna sig åt ”omvärldsbevakning”. Närmare exakt tre stycken fler än de redan heltidsarvoderade politikerna.
Utöver beslutet om arvoden är det än så länge lite oklart vad förslaget innebär, utöver att arbetsutskottet ska få större uppdrag och delegeras vissa frågor och makten över beredningen av ärenden. Samt att andra utskott läggs ned.
Förslaget på en kostnadsökning på en halv till en miljon för politikerarvoden samtidigt som det ska sparas ute i verksamheterna får väl kategoriseras i facket ”taskig tajming”. Men att arvodet följer samma princip som andra synes rimligt. Och att nivån är tämligen hög, och därmed eftertraktad, kan vara det som gör att rätt kompetens söker sig till politiken.
För att resonemanget ska vara giltigt i det aktuella fallet behöver det dock hamna kompetenta personer i arbetsutskottet. Samt att utskottet överhuvudtaget behövs och skapar mervärde.
Och i den bedömningen väger riskerna för det demokratiska utövandet avsevärt tyngre än de ekonomiska kostnaderna.
Först kan själva processen ifrågasättas. Kommunstyrelsen har rätt att delegera beslutsområden till annan instans. Men frågan är hur demokratiskt lämpligt det är att det genomförs allmänna val, sedan genomför de folkvalda val till kommunstyrelsen enligt fastslagna demokratiska spelregler men också utefter antaganden om hur beslutsgången i kommunen kommer se ut. Först därefter skiftar majoriteten spelreglerna och ändrar beslutsgången.
Därefter behöver kritiken om maktkoncentration tas på allvar. Färre personer som beslutar och får information innebär högre risk för informationsbrist, utebliven diskussion, korruption, grupptänkande, sämre underlag för folkvalda och dåliga beslut för medborgarna.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Hjalmarssons argument att fler personer ska kunna fördjupa sig i ärenden är rimligt. Men för att det även ska vara hållbart krävs att delaktigheten och informationen till de som inte ingår i arbetsutskottet inte försämras. Men svårigheterna synes uppenbara i och med att bara fem partier har ordinarie platser i utskottet, och vissa partier inte ens är representerade med ersättare.
Ett stort ansvar synes hamna på ledamöterna från oppositionen Marcus Fridlund (S) och Fredrik Lindwall (C), att såväl sprida information och motverka riskerna med upplägget.
Moderaterna har dessutom skäl att slå en kik i backspegeln. Under Hjalmarssons tidigare tid som kommunalråd skedde en, i efterhand uppenbar, maktkoncentration runt honom som person. Det finns säkert välvilliga syften med förändringen av arbetsutskottet. Såsom tankar om ”beslutseffektivitet”. Men när personcentreringen och effektiviteten historiskt gått ut över transparent demokratisk representation finns det skäl för Moderaterna och dess samarbetspartier att vara på sin vakt så att vi inte hamnar i en liknande situation igen.