Beslutet kritiseras starkt av bland annat kollektivtrafikbolaget Nobina. Och visst går det att förstå branschens frustration, för det lär inte hjälpa med rekryteringen till detta redan närmast kroniska bristyrke.
Det saknas ungefär 5 000 chaufförer bara i år enligt Nobina (SR, 11/10). År 2020 fanns det ungefär 28 000 personer anställda i bussföretag i Sverige. Det saknas alltså lite mer än en sjättedel av önskad personalstyrka enligt Transportföretagens sammanställning från i fjol.
Dessutom ska man ha i minne att medelåldern bland landets busschaufförer är relativt hög. Det medför stora kullar av pensioneringar de kommande åren, vilket i sin tur innebär att det kommer att behövas en betydande rekrytering bara för att behålla nuvarande nivåer.
Arbetsförmedlingen försvarar sitt beslut att lägga ned utbildningsplatser med att arbetsmarknaden ser annorlunda ut nu jämfört med när upphandlingen gjordes och att man därför kan justera sina volymmål. Nåja, som sagt så saknas det fortfarande närmare 5 000 chaufförer och vi har en total arbetslöshet på cirka 6,6 procent av den arbetsföra befolkningen. Arbetslösheten lär dessutom öka i takt med att vi rör oss mot lågkonjunktur.
Arbetsförmedlingen menar också att det fortfarande finns möjlighet att utbilda sig till busschaufför genom deras försorg, eftersom det är nationella utbildningar som fortfarande kommer att finnas kvar på många orter. Det är förvisso sant, men att behöva pendla för en utbildning kommer antagligen anses vara en höjd tröskel för de flesta och då kanske man hellre tar en annan yrkesutbildning som finns närmare hemmet.
Det bör dock påpekas att Arbetsförmedlingen inte är ensamt ansvarig för bristen på chaufförer. Det är ett på många sätt krävande yrke med skiftesvisa arbetsscheman som kan innefatta såväl kväll som helg, och som dessutom ofta har relativt låg lön. Det är också vanligt med timanställningar, vilket är nödvändigt för branschens varierande behov men ofta anses mindre attraktivt bland arbetssökande. Här finns det behov av förändring från branschen själv om yrket ska bli mer attraktivt.
Men man kommer inte undan att Arbetsförmedlingen försvårar en redan utmanande situation genom att dra in på utbildningarna. När vi nu rör oss mot lågkonjunktur så vore det naturligtvis bra om myndigheten premierade utbildningar där det finns stort behov av personal, och som kan genomföras relativt snabbt.
För att inte tala om allt det andra som kan beröras av brist. Färre busschaufförer innebär färre bussturer, vilket försvårar för pendlande till såväl skola som jobb. Det leder till att fler väljer bilen, vilket i sin tur försvårar klimatarbetet. Och så vidare. För få busschaufförer kan alltså komma att beröra fler än bara bussbranschen.