Malmö kommun gjorde fel som nekade en fyrbarnsfamilj bidrag för att åka på semester. Detta slog förvaltningsrätten i Malmö nyligen fast i en dom (Dnr 7628-16). Det är långt ifrån den enda domen i sitt slag, men den påminner om hur orättvist det svenska systemet är.
Sedan 2012 uppbär familjen försörjningsstöd för sitt uppehälle och sin övriga livsföring. En av parets söner har flera gånger svimmat på grund av stress. En hälsokontroll ska ha gett vid handen att han har tappat motivationen då familjen inte kunnat åka på semester som andra familjer kan.
Föräldrarna ansökte därför om bidrag för en tre till fyra dagars resa till Skara Sommarland eller den danska semesteranläggningen Lalandia. Malmö kommun avslog ansökan men erbjöd sommarkort för Skånetrafiken samt hänvisade till kommunens egna gratisaktiviteter. Förvisso en lämplig lösning kan tyckas. Skåne har nog så mycket att erbjuda en sommarledig familj.
Sedan över tre decennier står det dock klart att socialtjänstlagens begrepp ”skälig levnadsnivå” ska tolkas så att barnfamiljer som under lång tid på grund av ekonomiska problem inte har kunnat ta semester ska beviljas bidrag till rekreation.
Domen torde därmed vara så gott som oförvitlig. Förvaltningsrätten gör en korrekt tolkning av gällande rätt. Det är systemet som är felet. Den nuvarande ordningen är skadlig för såväl de som tar emot bidrag som de som betalar för dem.
Ur skattebetalarsynpunkt är problemet uppenbart. Det är många som jobbar och betalar skatt, som sliter och kämpar för att få tillvaron att gå ihop, som inte har möjlighet att unna sig och familjen en semester. Att samtidigt tvingas bekosta detta för andra kan svårligen betecknas som något annat än ett hån. Signalen som sänds är att det inte är lönsamt att arbeta, och den kunde knappast vara tydligare,
Men systemet slår även, och kanske främst, mot mottagarna. Det kan tyckas vara ett utslag av medmänsklig värme att betala för en semesterresa. I verkligheten är det snarare att betrakta som en otillräcklig kompensation för de usla möjligheter många har att få ett arbete. Arbetsmarknadens förutsättningar är nämligen skapade primärt av staten. Utformningen har lett till att många slås ut i onödan och för detta kompenseras de med bidrag.
I stället för betalda resor behöver fler få chans till ett arbete och förmåga att försörja sin familj. Att barn fokuserar på semesterresan som orsak till stress är inte märkligt. Dels har det blivit något av en lågstatusmarkör att inte resa, dels är det något konkret att peka på. Det innebär inte att det faktiskt är roten till problemet.
Omständigheterna i just detta fall vet vi ingenting om. Men generellt är det inte en häftig semester som barn behöver, även om de kanske vill ha det, utan föräldrar som arbetar, som de kan se upp till och respektera. Det kan inte ersättas av ett par dagar på Skara sommarland.