"Kommunen lägger miljontals kronor på marknadsföring, destinationsutveckling och att försöka få personer att flytta till Västervik. Det går att fråga sig om marknadsföringen är viktigare än att behålla skolor för ungefär samma pengar" skriver ledarskribenten.
I dessa tider fylls debattsidorna och det offentliga samtalet med beskrivningar av just konsekvenserna av att man skulle lägga ned skolor och förskolor i kommunen. Å ena sidan eventuella besparingar. Å andra sidan all den oro och negativa konsekvenser som människor nu beskriver.
Även om det är sant, som det politiska styret påpekar, att några beslut inte är fattade, så är det just nu de ska fatta beslut om vilka förslag som ska strykas och vilka som ska leva vidare. Så att debatten om de olika alternativen rasar nu är naturligt. Få debattörer vill dock ställa de olika besparingsmöjligheterna mot varandra. Men att betrakta varje förslag för sig, liksom att jämföra dem med varandra, är också att se saker i sitt sammanhang. Och det just vad de folkvalda behöver göra.
Ett ytterligare sammanhang är kommunens ekonomi i stort. Kommunens kostnader och intäkter behöver gå ihop. Det är inte tal om något annat. Särskilt inte i en tid då kommunernas ekonomi är mer osäker än på länge.
Men för att klara ekonomin finns det fler alternativ än att jämföra kostnader inom skolan. För att se saken ur ett bredare sammanhang behöver man även jämföra med kommunens övriga kostnader. Och det är här det blir intressant på riktigt, även om debatten sällan fokuserar på det. När storslagna politiska planer presenteras på olika områden så är det nästan alltid med attityden att vi har råd och behöver dessa projekt. Och att de inte påverkar resten av kommunens verksamheter. Men de gör de. Varje gång. Även om det betraktas som tråkigt och utvecklingsfientligt när man påpekar det och ställer kostnader mot varandra.
Att ställa olika kostnadsområden mot varandra är just politikens uppgift. Visst bör man försöka driva alla verksamheter så effektivt som möjligt. Men därutöver krävs prioriteringar.
Evenemang, nybyggen och marknadsföring för att få folk att flytta till kommunen kan inte vara viktigare än att behålla skolorna, menar ledarskribenten.
Kommunen lägger miljontals kronor på marknadsföring, destinationsutveckling och att försöka få personer att flytta till Västervik. Det går att fråga sig om marknadsföringen är viktigare än att behålla skolor i Ankarsrum, Blackstad och Hjorted för ungefär samma pengar. Och hur mycket extra marknadsföring som krävs för att kompensera mot varumärkesskadan som eventuella skolnedläggningar i kommunen skapar.
Nyligen kunde vi läsa om att Storgatan ska byggas om för 5,5 miljoner, utan att riktigt kunna läsa ut vilka problem som pengarna ska lösa. Det kommer säkert bli jättefint, men är en piffigare storgata värt lika mycket som fyra års drift av resursskolan för barn med särskilda behov? Visst, ett byggprojekt är svårt att jämföra med driftkostnader. Men poängen är att varje sådan här investering, vilka det kommer ett antal av varje år, faktiskt kostar pengar. Och det är verkligen inte småpengar i förhållande till de summor som kommunen kan spara på varje skola.
Evenemang, nybyggen och marknadsföring för att få folk att flytta till kommunen kan inte vara viktigare än att behålla skolorna, menar ledarskribenten.
Låt oss titta på några större projekt och faktiskt jämförbara driftskostnader.
- Utbyggnaden av simhallen (oräknat den befintliga simhallen och dess renovering) kostar kommunen cirka 9 miljoner kronor i hyreshöjning. Per år. Det motsvarar kostnaden för att behålla samtliga tio nedläggningshotade skolenheter på landsbygden. Är det verkligen viktigare med fler tävlingssimbanor än skolor på landsbygden?
- Multiarenan (som är den populära omskrivningen för en ny ishall) beräknas kosta 14 miljoner om året. Istället för den kostnaden kan kommunen behålla alla skolor och förskolor på landsbygden samt Näktergalen och Ljungbergaskolan. Är ett elitlag på dekis och vuxna människors fritidsintressen viktigare än att behålla vår skolor?
- Bökensved-projektets fritidssatsningar beräknas för övrigt att totalt kosta 35 miljoner per år. Och södra infarten skulle även med statlig medfinansiering högst sannolikt kosta kommunen tiotals miljoner per år i ränta och avskrivningar. Under många år.
Varje medborgare och politiker har såklart sina prioriteringar. Det finns andra kostnader man hellre kan ta bort än de som nämnts här. Poängen är att man inte kommer undan prioriteringen. Och i prioriteringen finns det skäl att fråga sig vad kommunen är till för. Om man måste välja. Vägrar man välja riskerar alltid kärnverksamheten att stå som förlorare i dragkampen.
Var och en har rätt att prioritera som man vill. Men den politiker som säger sig prioritera friheten, landsbygden och kärnverksamheten bör dra ett tjockt rött streck över exemplen ovan innan man börjar dra ned på skolorna.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Politik spelar faktiskt roll. Och vilka projekt man som medborgare ivrigt hejar fram mellan valen.