Strandskyddet har stoppat eller försvårat både stora och små byggen på grund av att de legat för nära vatten. Men nu föreslår strandskyddsutredningen flera generella lättnader.
I stället för att alla markägare som vill bygga nära vatten ska behöva ansöka om dispens föreslår utredningen i stället ett generellt undantag för alla mindre sjöar och vattendrag, samt anlagda vatten. Som motvikt stärks skyddet i stället i hårt exploaterade områden, samt i områden med särskilt värdefulla naturvärden. Dessutom föreslås kommuner kunna peka ut områden där det ska vara lättare att få dispens, eller där strandskyddet ska upphävas helt.
Det är tydligt att utredningen har försökt förenkla hanteringen av strandskyddet. Detta särskilt genom att göra undantaget för små sjöar och vattendrag generellt. Dessutom lär många kommuner, i synnerhet i glesbygd, ha incitament att lätta på strandskyddet för det egna området.
Med nuvarande regler blir strandskyddet ofta överdrivet. Områden där det finns gott om vatten kan utan problem tillåta bebyggelse i strandnära läge och samtidigt bevara allmänhetens tillgång. Därtill finns en viktig princip om att markägare ska få bestämma över sin egendom. Det är alltså logiskt att lätta på strandskyddet i områden med gles bebyggelse och för mindre vattendrag där det till exempel inte går att bada.
Utredningsförslagen kommer dessutom i ett skede när coronapandemin har gett landsbygdskommuner ett visst uppsving i popularitet. Med mer tid i hemmet söker många efter ett bättre hus med trevliga omgivningar, vilket bland annat lett till att försäljningen av ödehus och hus i enskilt läge ökat. Ett uppluckrat strandskydd skulle vara ytterligare en pusselbit i den mer attraktiva miljö som landsbygderna blivit för många fler.
Det bör dock inte överdrivas vilken dragningskraft ett uppluckrat strandskydd kan ha för att locka nya kommunmedborgare. Sjöutsikt från köksfönstret lär väga lätt för många som också vill ha rimlig tillgång till service och kommunikationer. Däremot kan uppluckringen göra stor skillnad för de människor som redan bor i glesbygdskommuner och vill kunna använda sin mark, vilket är en nog så god anledning att genomföra utredningens förslag.
Förhoppningsvis kommer alla landets kommuner med lämpliga områden för strandnära bebyggelse att utnyttja möjligheten att lätta på skyddet. Det borde även gälla kommuner som har stor dragningskraft för nya invånare redan nu, och som därför har minskat egenintresse av ökad bebyggelse nära vatten.
Ett uppluckrat strandskydd handlar inte främst om att underlätta för kommuner med gott om stränder att locka nya invånare. Det viktigaste är att inga generella regler ska vara onödiga hinder när någon vill bygga på sin mark.