Regeringen möter nederlag efter nederlag. Socialutskottet röstade i torsdags för att regeringen inte ska återkomma med förslag om att avskaffa valfriheten inom primärvården. Därefter röstade arbetsmarknadsutskottet för att återuppta arbetet med den utredning om Arbetsförmedlingens framtid som nyligen skrotades av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) (SVT 5/2).
Men det är inte alla nederlag som regeringspartier kommer att utstå framöver. Motvilligt lär utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) tvingas sätta punkt för en långvarig konflikt. Det gäller skolavslutningarna. Eller snarare om huruvida skolor ska få hålla sina terminsavslutningsceremonier i den lokala kyrkan.
Från att ha varit ett givet inslag för alla landets elever, står nu många kyrkbänkar tomma vid terminssluten. Det beror på skollagen, där det står skrivet att undervisningen inte får innehålla några konfessionella inslag.
Skrivelsen har tolkats väl lydigt av skolledarna och fått som följd att många skolor inte längre håller sina avslutningar i kyrkan. I stället har man flyttat in i klibbiga gympasalar. Prästens högtidliga stämma har utbytts mot lärarens vardagsprat. Älskade psalmer som ”Den blomstertid nu kommer” sjungs inte längre, eftersom de innehåller kristna inslag, och går därmed förlorade för en hel generation.
Utvecklingen har även drivits på i riksmedia. Som så ofta i svensk debatt är det bara den högljudde som kommer till tals. Få men frenetiska ateister pressar kyrkan utifrån. Politiska krafter inom kyrkan urholkar det kristna budskapet inifrån. Föräldrar har frustrerat bevittnat en verklighetsfrånvänd debatt där terminsavslutens religiösa inslag beskrivs som kränkande för eleverna.
Landets föräldrar har turligt nog inte saknat politiskt stöd och för att sätta stopp för all förvirring skrivs nu skollagen om. Skolavslutningarna ska få hållas i kyrkan och psalmer får sjungas. Ceremonierna ska till och med få innehålla religiösa inslag. Förslaget som presenterades redan under den förra mandatperioden kommer från de borgerliga partierna, men det har även stöd av SD inför riksdagens behandling av frågan 16 april. Knorrar, det gör emellertid Miljöpartiet.
Fridolin menar att frågan är överdriven. Han säger sig lita på att rektorerna själva kan avgöra var terminsavsluten ska hållas med den befintliga skrivelsen (SVT 2/2). Han är ganska ensam om den åsikten. För själva problemet är ju att skolorna har känt sig vilsna i frågor som rör religionen. Och det gäller inte bara terminsavsluten. Västervik minns fortfarande hur det kommunala gymnasiet försökte att köra ut Ny Generations lilla skolförening från sin lokal i skolans källare 2013, enbart för att den var kristen.
Att avslutningar i kyrkan skulle vara påtvingande är dessutom dumheter. Ceremonierna är frivilliga och den som mot all förmodan vägrar låta sina barn bevista en religiös församlingslokal, behöver inte skicka dem dit.
Kyrkans traditioner förenar fortfarande landet kulturellt, vare sig det gäller jul eller påskfirande. Att sådana sammanhållande kitt värnas är särskilt viktigt i denna invandringens tid, då svenskarnas bakgrund blir allt mer varierad. Därför finns anledning att glädjas åt att denna söndrande debatt äntligen tycks få ett slut. Och firar det gör man bäst till sommaren, med att sjunga psalmer för full hals under skolavslutningen.