Det uppmärksammade fallet gällde en incident på en skola i Lidköping 2017. Den då trettonåriga eleven, som är diagnostiserad med adhd, hade med några vänner blockerat en korridor med en soffa som de själva satt i för att förhindra att den ställdes på rätt plats igen. Efter att eleverna hade ignorerat flera tillsägningar från en skolvärdinna kom läraren förbi, och då eleven fortfarande vägrade att lämna soffan valde läraren att lyfta eleven med ett grepp om halsen och armhålan.
Läraren har tidigare varit brottare och lyftet utfördes, enligt rätten, ”milt och lugnt ”. Trots detta valde statliga Barn- och elevombudet, BEO, att föra skadeståndstalan mot Lidköpings kommun som är skolans huvudman, eftersom det hävdade att lyftet var kränkande. Både tingsrätt och hovrätt ogillade BEO:s talan, och nu har alltså även Högsta domstolen, HD, funnit att eleven inte utsattes för kränkande behandling.
Avgörandet ger ett par viktiga klargörande om vad skolpersonal får göra, bland annat står det i domen: ”Det är dock ofrånkomligt att det i skolverksamhet kan uppkomma situationer när det är nödvändigt att ingripa mot en elev med fysiska medel /…/ t.ex. när fortsatta tillsägelser med anledning av en ordningsstörning bedöms bli resultatlösa”. Gällande det specifika lyftet bedömde HD att det inte var kränkande eftersom det skedde snabbt, utan skada och direkt uppnådde sitt syfte.
Beskeden från HD är efterlängtade eftersom många lärare har upplevt BEO som ett hinder för deras möjligheter att upprätthålla ordning i klassrummet. En undersökning från Novus på uppdrag av Lärarförbundet fann till exempel förra året (20/9) att nästan hälften av grundskolelärare tyckte att det var otydligt vilka befogenheter de har mot elever som vägrar lämna klassrummet. Och 70 procent hade tvekat inför att ingripa i stökiga situationer av rädsla för att bli anmälda.
Förhoppningsvis kommer HD:s dom ge lärarna större trygghet i att ingripa när det behövs. Men det är inte tillräckligt. Den iver med vilken Barn- och elevombudet driver fall har sedan länge överskridit dess legitima syfte att värna elevernas trygghet. Därför bör organisationen läggas ner.
Även ändringar i Skollagen är nödvändiga eftersom synen på vad som utgör en kränkning även med HD:s prejudikat redan har blivit alltför vid. I domen står det exempelvis att det grepp som utfördes vanligen är kränkande i sig.
Över hälften av eleverna i nionde klass anser att ordningsregler inte följs och en tredjedel saknar studiero. Stök och bråk försvårar lärande och gör skolgången mindre rolig. Det drabbar särskilt de barn som inte har någon annanstans att vända sig. HD:s dom är ett glädjande första steg mot en ordningsam skola.