Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet kommer att begära en vilandeförklaring för att förhindra att riksdagen röstar för värdlandsavtalet med Nato. Avtalet skulle göra att det blir enklare för Sverige att ta emot stöd av Nato i händelse av kris och att anordna internationella övningar i fredstid. Om partierna lyckas kan avtalet skjutas upp ett helt år. Det skulle innebära ett svårt bakslag för svensk säkerhetspolitik och en seger för Rysslands president Vladimir Putin. SD:s och V:s ansvarslösa agerande hotar därmed Sveriges säkerhet.
Eftersom regeringen envist avvisar tanken på ett Natomedlemskap är det avgörande att de samarbeten som värdlandsavtalet bjuder in till kan förverkligas, då det är en av grundbultarna i Sveriges nya försvarsdoktrin. Även om det inte på förhand är självklart att vilandeförklaringen kommer att gå igenom innebär osäkerheten att Sveriges trovärdighet på den internationella arenan försvagas ytterligare. Förhoppningsvis avvisar dock Konstitutionsutskottet och därefter lagrådet SD:s och V:s begäran på formella grunder.
Att V utan problem gör gemensam sak med SD i den här frågan är ren opportunism. I förra veckan erkände Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde att partiet inte röstade för ett erkännande av Islamiska Statens folkmord på kristna, yazidier och andra minoriteter enkom för att förslaget kom från Kristdemokraterna. I frågan om värdlandsavtalet tvekar V dock inte för ett ögonblick att samarbeta med SD. Vänsterns huvudargument mot avtalet är att det öppnar för att kärnvapen kan placeras i Sverige. Det skulle med viss rätt kunna uppfattas som allvarligt om det inte vore för att det är en lögn.
För SD:s del innebär motståndet mot värdlandsavtalet att misstankarna om att partiet är Putinvänligt stärks. I EU-parlamentet har partiet fört en politik som direkt har stöttat Ryssland och nu agerar man i enlighet med Putins intressen även i Sverige. Frågan är om motståndet mot värdlandsavtalet kommer att ge någon utdelning i opinionen. Hälften av SD:s väljare är nämligen för ett Natomedlemskap. Försöket att stoppa avtalet visar inte minst att SD inte är en seriös samarbetspartner i försvars- och utrikesfrågor.
Statsminister Stefan Löfvens (S) motsägelsefulla utrikes- och försvarspolitik har bidragit till dagens situation. Genom att låta Margot Wallström (S) sprida den felaktiga bilden av att vår alliansfrihet bidrar till stabilitet, samtidigt som Peter Hultqvist (S) försöker stärka samarbetet med USA har regeringen bidragit till en förvirrad debatt. Valhäntheten har nu visat sig straffa sig rejält.
Förhoppningsvis kommer inte vilandeförklaringen att bli verklighet. Oaktat utfallet måste Löfven börja föra en utrikespolitik som ligger i linje med Sveriges faktiska intressen.