Skiljelinjen i svensk politik inför valet i höst har blivit lite tydligare. Detta sedan Annie Lööf (C) och Martin Ådahl (C) meddelat att Centerpartiet kommer att rösta för Socialdemokraternas vårändringsbudget på onsdag.
Själva lyfter de fram behovet av ordning och reda, samt pensionsfrågan som avgörande för beslutet. I den senare kan de peka på att Centerpartiet varit med och förhandlat fram det som blev regeringens förslag. Men om vi ska vara ärliga väger nog pensionsförslaget knappast tyngst. Regeringens och oppositionens förslag var tämligen snarlika och oppositionens mer i linje med traditionell centerpolitik.
Lika lite betyder de andra frågor som C hänvisar till; nämligen totalförsvaret och stödet till landsbygden. I båda fallen hade de kunnat få större satsningar genom att samarbeta åt höger.
Nej, beskedet i budgetfrågan handlar om regeringsunderlaget och samarbetet mellan Centerpartiet med Socialdemokraterna. Genom att rösta för den sista budgeten före valet placerar sig C tydligt tillsammans med Socialdemokraterna som ett regeringsalternativ till vänster. Det verkar också vara den väg som Socialdemokraternas strateger nu anammat. Lägg samman beskedet om vårbudgeten med bilderna på Annie Lööf och Magdalena Andersson när de besökte det amerikanska amfibiestridsfartyget USS Kearsarge. Där är känslan som man vill sälja in: Två kvinnliga ledare som i takt med tiden tar ansvar för Sverige.
Samarbete med Socialdemokraterna är Annie Lööfs och Martin Ådahls sista chans att bli ministrar. Broarna tillbaka till alliansen är brända. Det egna partiets siffror faller. Den del av väljarkåren som är kvar lutar alltmer ensidigt åt vänster och föredrar S-samarbete framför borgerligt. En tätare samverkan med Magdalena Andersson är den väg som gör C relevant i höstens val. Mittenpositionen man länge talade om lurar inte längre någon.
I en S-regering kan Centerpartiet knappast räkna med att få några större vinster i traditionella Centerfrågor. En budget ska ju sannolikt också passera Vänsterpartiets nålsöga. Det Lööf kan vinna är poster – framför allt en statsrådspost till sig själv och någon mer ur Centertoppen. Annie Lööfs strategi påminner om företrädaren Olof Johanssons då han i mitten av 1990-talet hade budgetsamarbete med Göran Persson (S). Några enskilda centerpartister kan gynnas men frågan är vad det innebär för partiet på sikt.
Det blir inte helt lätt för Centerpartiets valarbetare i den kommande valrörelsen. De kommer att överösas med kniviga frågor om vad en röst på C innebär i praktiken. Svårt blir det också för alla centerpolitiker i borgerliga samarbeten runt om i kommuner och regioner. Väljarna och samarbetspartierna kommer ifrågasätta långsiktigheten i dessa ofta väldigt välfungerande styren.
Också själva budgeten då. Kommer den gå igenom? Ja, det vilar nu i händerna på de två politiska vildarna i riksdagen. Inte riktigt vad man brukar kalla ordning och reda.