Idag tar kommunfullmäktige beslut om budgeten. Kommunalråd Kronståhl (S) har uttryckt att "det är nog den lättaste budgeten jag har varit med om". Syftet med majoritetens budget synes vara att göra alla lite lagom nöjda. Därför präglas majoritetens förslag av låga målsättningar och ett allmänt duttande i alla riktningar, vilket påtalats tidigare på denna ledarsida.
Med så blygsamma målsättningar bör vi anpassa kommunalskatten därefter. En kommun som nöjer sig med att vara medelmåttig bör ha en måttlig skatt som inte överskrider genomsnittsnivån. En sådan hållning skulle ge en tydlig positiv signal mot företag och potentiella inflyttare om vad de kan räkna med i framtiden.
Att sänka skatten på arbete för att stimulera ansträngningar och anställningar istället för att automatiskt låta den skattefinansierade administrationen växa är dock ett alternativ som inte tycks ha föresvävat majoriteten. Om nu det nya utrymmet av nödvändigheten måste spenderas så finns det bättre sätt att göra det. Syftet med budgeten bör vara att möta de utmaningar vi står inför.
Hur vi finansierar välfärden i framtiden avgörs av hur många som genom företagande kan försörja sig själva och andra. Satsningar på ett bättre företagsklimat är dock inget majoriteten vill prioritera. Hur majoriteten vill att vi bäst klarar lågkonjunkturen när den kommer är mycket oklart.
Ett orosmoln kan dock kommunalråd Kronståhl identifiera – "det är att vi måste lyckas med integrationen av alla nyanlända. Därför satsar vi mycket på att lära dem det svenska språket som är nyckeln till att få in dem på arbetsmarknaden." Det är en god insikt av kommunalrådet.
Tyvärr syns inga spår av denna insikt eller av några satsningar i budgeten. Hur ser majoritetens uttalade satsningar på språkinlärning ut? Hur vill de få nyanlända utan högre utbildning eller användbar yrkesinriktning i arbete? Hur vill de öka andelen nyanlända kvinnor i sysselsättning?
I budgeten syns heller inga spår av den förväntade kostnadsexplosionen avseende försörjningsstöd. Den stora mängd asylsökande som kom till Sverige under hösten 2015 kommer ut på arbetsmarknaden under nästa år.
Det tar nio år innan hälften av de nyanlända arbetar, och då räknas även de som arbetar någon enstaka timme per vecka. Det stora flertalet kommer således kliva ut ur det statliga ersättningssystemet och rakt in i kommunens.
Men istället för att räkna med en ökning av försörjningsstödet utgår majoriteten från att det kommer fortsätta att minska de närmaste åren. Antingen vill de dölja problemet eller så brister de i insikt.
Ett alternativ är såklart att majoriteten är övertygade om att Västerviks kommun kommer vara avsevärt bättre än statistiken på att undvika att nyanlända fastnar i bidrag. I så fall är det lämpligt att de redovisar hur de tänker gå tillväga.
Majoriteten har haft lätt att sätta ihop en budget. Tyvärr tar de också alltför lätt på de utmaningar vi står inför.