Efter Natomötet i Bryssel på onsdagen råder oro bland många medlemsländer. Orsaken är den amerikanske försvarsministern James Mattis tillkännagivande om att USA överväger att minska sina åtaganden i försvarsalliansen. Uttalandet borde rimligen orsaka än större oro i Sverige, som varken är medlem eller bär sin egen del av kostnaderna för det samarbete som finns.
Genom läckta uppgifter till nyhetsbyrån AFP framkom det att USA är missnöjt med att så många medlemsländer inte uppfyller försvarsalliansens mål att två procent av landets BNP ska gå till försvaret. I nuläget är det bara fem medlemsländer som uppnår målet, även om många av de övriga har planer på att öka anslaget, enligt Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg. Frågan är hur mycket som måste förändras innan USA drar tillbaka sina hot om minskat stöd.
Självklart är det rimligt att Natos medlemsländer arbetar för att uppfylla alliansens försvarsbudgetmål. James Mattis uttalande bör inte ha kommit som en överraskning för övriga, då USA varnat för detta under en längre tid. Det som oroar är därför oron i sig. Nato är en allians som bygger på förtroende mellan dess medlemmar. Nervositet inför att USA ska göra verklighet av sina förbehåll om inte alla hjälper till att undvika en sådan situation skapar en svaghet i hela samarbetet. Och om det finns osäkerhet inom alliansen blir den ännu större för de samarbetsländer som står utanför. Till exempel Sverige.
Sverige har som partnerland redan en osäker position, eftersom man inte omfattas av den kollektiva försvarsprincipen som säger att alla Natoländer måste hjälpa till om ett medlemsland attackeras. Dessutom har flera medlemsländer anklagat Sverige för att åka snålskjuts på Nato, då inte minst USA:s president Donald Trump. Orsaken till anklagelserna är framförallt att Sveriges försvarsbudget bara utgör en procent av BNP – hälften av Natos målsättning på två procent.
Om man tidigare har vilat på antagandet att Sverige kommer att få stöd från Nato, medlemskap eller ej, har regeringen nu anledning att släppa den redan tidigare svaga tryggheten. Och även om Sverige har bilaterala försvarsuppgörelser med flera länder utgör ändå Nato den självklara grundstommen vid ett eventuellt angrepp.
Den senaste tiden har mer och mer talat för att Sverige borde gå med i Nato. Folkopinionen rör sig sakta men säkert mot ett ja till medlemskap, samtidigt som mer pengar utlovas till försvaret, även om det fortfarande finns mycket kvar att önska på den punkten. Det står visserligen klart att Nato blivit en oroligare allians efter Mattis besked. Men det behöver inte bli så. Europas länder kan välja att ta sitt ansvar och behålla Natos stabilitet. Det gäller särskilt för Sverige som nu får extra incitament att bli Natomedlem för att inte vara utlämnat helt åt en amerikansk välvilja som verkar kunna bli en bristvara.
Natomedlemskap är fortfarande det bästa sättet för Sverige att skapa säkerhet – både för våra gränser och för oss själva. När ska regeringen inse det?