"Antalet laddningsbara bilar ökar snabbare än antalet laddningsplatser. Det är ett reellt problem för elektrifieringen och bör intressera i samtliga partier, såväl de som prioriterar klimatfrågan som de som värnar landsbygd och privatbilism", skriver ledarskribenten.
Samtidigt har Västerviks politiker, åtminstone de allra flesta, skrivit under målet att kommunkoncernen ska vara klimatneutral till år 2030. Det verkar nästan om som om de ledande politikerna i respektive parti inte tycker att det är lika viktigt att prioritera klimatet med sin privata ekonomi som det är med skattekollektivets pengar.
Kanske beror det på att det är lättare att använda andras pengar än sina egna. Eller så återspeglar det bara det faktum att klimatfrågan är komplicerad och att de avgörande lösningarna återfinns på strukturnivå snarare än på individnivå. Politikernas motstridiga prioriteringar motsvarar måhända befolkningens vilja att se allmänna lösningar snarare än individuella.
På det individuella planet kan såklart jämförelsen med privata bilval bli orättvis. Privata val görs som bekant inte bara utifrån klimatet. Den personliga ekonomin spelar stor roll. Liksom möjligheten till att ladda bilen. I det perspektivet är Västervikspolitikernas fordonsval inte så förvånande, utan mer en mikrostudie som bekräftar statistiken. Små kommuner och glesbygd har generellt sett en äldre bilflotta än storstäder och landet i stort.
Om det beror på ett visst motstånd mot nyheter är svårt att veta. Möjligen spelar en mindre hushållsekonomi, jämfört med storstäder, en roll. Annars räcker egentligen förklaringen att avstånden är större, kollektivtrafiken mindre och att laddningsinfrastrukturen är eftersatt.
Antalet laddningsbara bilar ökar snabbare än antalet laddningsplatser. Det är ett reellt problem för elektrifieringen och bör intressera i samtliga partier, såväl de som prioriterar klimatfrågan som de som värnar landsbygd och privatbilism.
Några hinder är bygglovsprocessen, tillgång till mark och ledtider från elnätsbolagen. De två första kan kommunen rå över. Och i vissa fall kan de åtminstone hjälpa till med det senare.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Kommunalrådet Harald Hjalmarsson står som privatperson och företagare bakom en satsning på laddplatser vid vägkrogen Tindered. Utbyggnaden fördröjs och riskeras av att länsstyrelsen överprövar kommunens godkännande av en ny transformatorstation som elbolaget behövde bygga. Även om kommunen inte är problemet kan de sannolikt bli bättre på att förstå och förutse länsstyrelsens nyckfullhet. Det är inte sista gången det kommer att behövas nya stationer för att möjliggöra elektrifieringen.
Det ligger ett egenintresse hos fastighetsägare att installera laddplatser, och för större byggnader numera också vissa lagkrav. Men risken är ändå att utbyggnaden släpar efter och försenar elektrifieringen av personbilsflottan. Ännu större är risken att utbyggnaden på allmänna platser och längs med riksvägar drar ut på tiden.
Det offentliga bör fokusera på att inte stå i vägen för utvecklingen. Marknaden är alltid en skickligare problemlösare än det offentliga. Men om marknaden dröjer med investeringar i infrastrukturen på grund av den långsamt växande marknaden, och det offentliga överväger att gå före, så måste det ske väldigt försiktigt, utan att förstöra någon marknad, och enbart baserat på gedigna marknadsmässiga kalkyler. Och med syfte att sälja anläggningarna till marknadspris så snart som möjligt.