Trots att det är två år kvar till nästa val ägnades en stor del av partiledardebatten i söndagens SVT Agenda åt regeringsfrågan, kanske inte så konstigt då Liberalernas Jan Björklund nyligen öppnat upp för en regering med Alliansen och Socialdemokraterna.
Några nya svar i regeringsfrågan kom dock inte från partiledarna. Inte heller Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kunde svara på vilka han ville samarbete med. ”Det är inte så intressant att prata om i det här läget”, menade Åkesson men poängterade att SD inte ovillkorat kommer att stödja någon.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor var tydligast i debatten. Busch Thor framhöll att Jimmie Åkesson inte stänger dörren till en socialdemokratisk regering, men också att KD inte tänker förhandla med personer som Anna Hagwall som vill begränsa Bonniers ägarinflytande eftersom det är för många judar i koncernen, eller Oscar Sjöstedt som skrattar åt skämt om att man har sparkat på får som om de vore judar.
Jimmie Åkesson menade att ett par personer gör en dumhet inte ska avgöra hela Sveriges framtid. Samtidigt slängde han själv fram en lista med vad han påstod var olika skandaler från socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister. Om man vill ta fokus från riksdagsledamöters dumheter bör man göra sig av med dem som gör antisemitiska uttalanden eller stödjer Putin, inte försöka flytta fokus till påstådda snedsteg från andra.
När integrationen diskuterades pressade centerpartiets Annie Lööf statsminister Stefan Löfven (S) att redovisa regeringens jobbpolitik. Löfven försökte plocka hem en poäng i att regeringen har breddat rut-avdraget – trots att det var Allianspartierna som drev igenom politiken i den gemensamma migrationsöverenskommelsen. Några svar på hur jobben ska bli fler hade Stefan Löfven inte. Han lyfte fram att statliga myndigheter och bolag får i uppdrag att anställda nyanlända. Men det rör sig enbart om 5 000 personer över flera år, vilket knappast löser arbetslösheten.
Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra sammanfattade det hela väl: ”Nästan en miljon människor står utanför arbetsmarknaden och mer behöver göras om inte samhället ska slitas isär.” Stefan Löfven ägnade dock hellre debattiden åt omvärldsanalys än konkreta åtgärder. Inför valet 2014 hade de rödgröna partierna inte någon plan eller någon färdig budget. Men det är oroväckande att Löfven två år senare fortfarande arbetar med att försöka förstå hur landet bör styras. Alliansen har alltjämt en större verktygslåda för hur landets politik bör bedrivas än vad Löfven har.
Om någon ska utropas till vinnare i debatten blir det Allianspartiledarna. Inte för att de briljerade, utan för att motståndet var svagt.