Att alla som kan jobba ska jobba är ett högst okontroversiellt valspråk som regeringen och Socialdemokraterna upprepat under året. Och den rekordlåga arbetslösheten bland inrikes födda (3,9 procent) ger intrycket att det också är verklighet i den gruppen. ”I princip alla som vill ha ett jobb har ett jobb”, säger Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén till SR (11/9). Men vilka är då personerna som inte vill?
För de finns, även om de är svåra att räkna i procentenheter och antal. Personer som av olika anledningar hellre lever på andras pengar än tjänar sina egna. Det gäller bara att ta sig igenom alla stödprogram och utbildningar som Arbetsförmedlingen lägger fram. En av dessa är Förberedande utbildning, FUB, som kritiserats av Riksrevisionen för att vara kostsam samtidigt som den som gått den i genomsnitt har en lägre framtida inkomst än den som varit öppet arbetslös. Det finns säkerligen stor förbättringspotential för FUB, men myndigheten kan inte beskyllas för alla misslyckade fall.
Ingen utbildning eller handläggare i världen kan omvända någon som mer eller mindre bestämt sig för att stanna i arbetslöshet och bli försörjd. Vissa klarar inte av att ändra sina rutiner, som anpassats efter arbetslöshetens brist på tidsschema och krav, medan ett fåtal till och med anstränger sig för att vara omöjliga att anställa.
I kontrast till detta beteende finns den stora andelen arbetslösa bland utrikes födda (22 procent). Där är viljan ofta stor, men många andra faktorer sätter käppar i hjulet. Språket tar tid att lära sig, men det är i alla fall möjligt. Detsamma gäller de sociala koder som råder i Sverige, som gör det betydligt lättare att fungera väl på en arbetsplats. Värre är det med utbildning och arbetslivserfarenhet som arbetsgivare inte kan eller har svårt att verifiera. Bland en mängd arbetssökande är det därför lätt att räkna bort den som exempelvis har utbildats vid ett okänt lärosäte utomlands.
Inrikes födda kan redan svenska och har genom uppväxten lärt sig de sociala koderna. Och även om den största andelen arbetslösa inte har avslutat gymnasiet finns också en del akademiker med välkänd utbildning bland dessa. Självklart har många arbetslösa verkliga svårigheter att få jobb, trots ansträngningar. Men de som inte ens försöker göra sig anställningsbara visar respektlöshet mot dem som betalar deras uppehälle och mot dem som gör allt för att lära sig det som inrikes födda redan kan.
Att Arbetsförmedlingen lägger resurser på dessa personer är orimligt, men svårt att undvika. Hur många jobbansökningar en person skickar går att mäta, men det är svårare med ansträngning och vilja. Denna grupp får inte glömmas bort bara för att den totala arbetslösheten bland inrikes födda är rekordlåg. Att alla som kan jobba ska jobba måste löpa hela linan ut. Det ska inte vara accepterat att bojkotta arbetslivet för att leva på andras pengar.