Älgar som betar skadar skogsbruket till ett värde av flera miljarder varje år. Tallskogarna är hårt ansatta och enligt Skogsstyrelsens viltspecialist Christer Kalén, som intervjuats av TT (27/1), så är en delförklaring att förekomsten av rönn, asp, sälg och ek har minskat. Dessa lövträd är en viktig del i älgarnas kost men bristen på dem är stor. Ska man få bukt med betesskadorna på tallen måste älgen ges fler alternativ. Skogsbrukets val av träd begränsar dock älgens foderkällor till nästan enbart tall.
Skogsbruket har under lång tid planterat så mycket gran det gått för att maximera avkastningen och minimera de kortsiktiga betesriskerna. Enformig granskog gör livet svårt för vilt och insekter då det inte finns mycket mat att hitta. Den ensidiga planteringen ökar hotet från insektsangrepp, sjukdomar och förändrat väder kan slå ut stora delar av skogen på kort tid. De långsiktiga riskerna för skogsbruket och naturen ökar när man satsar på ett enda trädslag.
Den mörka granskogen breder ut sig och tar över tidigare blandad skog. Dels till följd av skogsbruket. Men också till följd av att skyddad skog inte brukas, vilket leder till att granarna konkurrerar ut annan växtlighet när de sprider sig. Skogsbrukarna måste aktivt välja bort granen för att förhindra denna utveckling.
Vi går mot en allt tydligare uppdelning mellan vad som är brukad och skyddad skog. Utvecklingen är skadlig för såväl djurlivet som för små skogsbruk som påverkas mest av artskyddspolitiken. Skogspolitiken bör utformas så att markägare uppmuntras plantera tall och lövträd istället för gran. Bevarandet av den biologiska mångfalden är skogsbrukarnas ansvar. Uppnås inte mål vad det gäller skogsvariation är risken att klåfingriga politiker känner sig manade att vidare inskränka brukarnas möjlighet att avverka sin skog. Ironiskt nog missgynnar artskyddspolitiken idag den som skött sin skog så att den inte blivit monokultur, denna skog anses ofta skyddsvärd och brukaren riskerar avverkningsförbud. Staten måste därför ändra incitamenten så att det inte straffar sig att skapa en varierad skog.
Ökar man förekomsten av lövträd så kommer älgens tärande på tallskogarna att minska. Men ska man kunna fasa in lövträd igen kan älgstammen behöva minska under en period. En förutsättning är dock att det finns ett långsiktigt handslag i den lokala förvaltningen så att man tydligt bestämmer när och vilka betesåtgärder som görs och att älgstammen regleras utifrån det. Jägare och skogsbrukare behöver ta gemensamt ansvar och skapa förutsättningar för ett större inslag av lövträd i sina skogar.
Sverige ska kunna vara stolt över skogsbruket. Men utvecklingen är dyster. Skogsbruket blir allt mer industriellt och enformigt samtidigt som staten uppmuntras av aktivister att inskränka äganderätten för att bevara vad de felaktigt tror är orörd natur – som har fått sitt värde av att den brukats och vårdats av människor i århundraden.