Bland annat förs en politisk strid i Göteborg där Sverigedemokrater och Socialdemokrater gjort gemensam sak för att införa språktest. De borgerliga partierna plus Miljöpartiet och Vänsterpartiet håller emot.
Frågan om språkkunskaper har bubblat under ytan länge. Bland annat tog fackförbundet Kommunal redan 2019 fram rapporten ”Svenska Språket – a och o inom äldreomsorgen”. I den varnades för hur bristande språkkunskaper påverkade arbetsmiljön och omsorgskvaliteten inom äldreomsorgen.
Sedan dess har frågan blivit ännu mer akut i och med pandemin. Då avslöjades stora brister i äldreomsorgen, där språket visade sig vara en. Bland andra Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har pekat på att smittspridningen på sina håll ökade på grund av att personalen inte kunde ta till sig information om det allvarliga läget, eller förstå vilka extra åtgärder som behövde göras. De bristande språkkunskaper Kommunal varnat för blev livsfarliga under pandemin.
Problemet måste lösas inför framtiden. Människor som är i behov av omsorg måste kunna prata med den som kommer till deras hem, oavsett om det är genom hemtjänsten eller i miljön på ett äldreboende. Men frågan om språk kan inte ses som isolerad. Den är bara en del i de brister som finns i personalrekryteringen för omsorgsyrken.
I utredningen Stärkt kompetens i vård och omsorg (SOU 2019:20) gjordes en genomlysning av hur det stod till med undersköterskeyrket i Sverige. Språkbrister är där bara ett av många problem. Till skillnad från andra jämförbara länder har Sverige inte en generell nivå för vad undersköterskor ska kunna. Omvårdnadsprogrammen på gymnasierna håller god kvalitet, men vuxenutbildningarna är mer varierade. Det är också därifrån huvuddelen av dem som jobbar inom äldreomsorgen rekryteras.
Regeringen har föreslagit att titeln undersköterska ska skyddas och kvalitetssäkras. Det är ett förslag på rätt väg. I samband med detta skulle även språkkrav kunna skrivas in.
Men ytterst måste vi i Sverige tänka om kring äldreomsorgen. Den måste få högre prioritet och tillåtas att kosta mer. Lönerna måste upp och arbetsförhållandena bli bättre, inte minst schemaläggningen. Om personalen är utarbetad, stressad och funderar på hur de ska kunna försörja familjen blir det svårt att kunna ge god omsorg.
Ett bra första steg i en sådan nödvändig kulturförändring vore om politikerna slutade att tala som om det fanns ”enkla jobb” inom äldreomsorgen. Det är ingen sektor där man bara kan fylla på med ”fler händer och fötter”. Att jobba med äldre och äldres sjukdomar kräver kunskaper, empati och mycket god kommunikativ förmåga. Det är inte enkelt och långt ifrån alla har de rätta egenskaperna. Omsorgen om äldre är skarp verksamhet. De som jobbar där ska vara där för att de vill och kan.