Flera berörda parter försöker nu spela sina kort rätt för att få igenom sina egna intressen i en reformerad a-kassa.
Bland de som vill få igenom sina förslag finns regeringen, arbetsmarknadens parter och den utredning om en ny a-kassa som presenterades i juni. Och det finns tydliga incitament för alla aktörer att vilja ha huvudansvaret.
I tidningen Fokus (26/11) konstateras bland annat att överskottet från dagens a-kassa varit betydande, och kunnat användas till annat av regeringen. 2018 och 2019 blev det sammanlagt 40,5 miljarder kronor från företagens avgifter till staten som aldrig betalades ut som arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd. Här ser arbetsmarknadens parter helt riktigt ett utrymme för att sänka arbetsgivaravgiften, och de vill dessutom koppla a-kassan till kollektivavtalen.
Även om coronapandemin förhoppningsvis hör till det förflutna om två år lär förutsättningarna på arbetsmarknaden ha förändrats något jämfört med tiden innan virusets inverkan på ekonomin. Många med tillfälliga anställningar står redan i dag utanför den frivilliga a-kassan, vilket regeringen i våras försökte åtgärda genom att tillfälligt sänka villkoren. Detta lär i sin tur ha stuckit i ögonen på många av de personer som år efter år betalat för sitt medlemskap i a-kassan. De upplagda spelreglerna gällde inte så snart tillräckligt många blev arbetslösa. Den nya konstruktionen får inte riskera en sådan situation.
Ett annat bekymmer med den rådande utformningen är att arbetslöshetsersättningen ska vara tillräckligt hög för att människor ska klara sig utan att behöva sälja hus och hem, men tillräckligt låg för att den arbetslöse ska anstränga sig för att börja tjäna egna pengar igen. Här visar forskningen tydligt att söktrycket mot arbetsmarknaden minskar med höjda ersättningsnivåer. Ett intressant förslag från både utredningen och arbetsmarknadens parter är då att låta ersättningen vara hög till en början, men sedan minska allt eftersom.
Det finns dock problem med att fortsatt låta a-kassan administreras av fackligt anknutna organisationer, vilket den kollektivavtalade modellen föreslås innebära. Facken har som huvuduppdrag att försvara medlemmarnas intressen, och där lär exempelvis sanktioner mot någon som misskött sitt arbetssökande vara mindre populärt. På det området visade Riksrevisionen 2018 stora skillnader mellan hur olika a-kassor agerade på misskötsamhet. Sådana bedömningar borde göras av någon utan fackliga intressen.
Även om det är lång tid kvar innan en ny a-kassa blir aktuell finns det anledning att vara på tårna. De inblandade parterna har alla någon form av egenintresse i utformningen. Men a-kassan borde inte handla om vem den kan gynna mest, utan om hur den bäst kan vara en tillfällig trygghet mellan två jobb.