Var tid har sina politiska problem och lösningar, men grunden till vårt välstånd bör alltid vara aktuell. Dessvärre har det hamnat i skymundan av ganska uppenbara skäl. Kriminaliteten, klimat- och miljöfrågan, invandringen och regeringskriserna har tagit upp allt politiskt syre.
Även om Alliansen ibland landade fel i viktiga frågor så fungerade skatte- och jobbpolitiken. Det blev lönsamt att arbeta, enklare och billigare att starta företag och att anställa. Det var viktiga reformer som vi fortfarande ser effekter av. Trots den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet stod Sverige starkt när finanskrisens vindar blåste.
Ett gott betyg är att företag i dag vill återgå till den politik som var gällande för nästan åtta år sedan. Enligt en undersökning som revisionsbyrån PwC låtit göra föredrar 38 procent av de tillfrågade företagen Alliansens tidigare skattepolitik. Endast två procent uppger att den nuvarande regeringen har bäst skattepolitik. Dessutom anger var tredje företag att de nu lägger mer tid på att administrera skatter än för fem år sedan.
Kritiken mot Alliansen om migrationsöverenskommelse med MP är i efterhand befogad och Fredrik Reinfeldts tal om att öppna våra hjärtan har tveklöst präglat bilden av alliansåren. Men det är lättare att dra politiska analyser i efterhand än att försöka spå in i framtiden. Flyktingkrisen inträffade 2015, inte 2011 eller 2014.
När långtidsarbetslösheten ligger på rekordnivåer och det ekonomiska utanförskapet växer kan det vara värdefullt att snegla mot tidigare politiska hjärtefrågor och återupptäcka gamla vänner såsom näringslivets förutsättningar, regelbördan och skatterna. För om inte partierna i den forna alliansen gör det, vem ska då göra det?
V, S och MP är mer intresserade av höga skatter och att lägga krokben på gröna, elintensiva industrier och gruvetableringar som är nyckel till att utvinna metall och mineral på ett hållbart sätt. För visst är det så att MP har ett dåligt inflytande över S. Partiet har tidigare förstått värdet av tillväxt, men det märks inte av längre.
Ulf Kristersson lär har rätt när han säger att det kommer ta minst 20 år att få bukt med kriminaliteten. Den insikten behöver fler få så att rätt och fler åtgärder kan sättas in. Men vi kan inte vänta på ekonomiska reformer. Tillväxt och välstånd tar tid att bygga upp. Förr eller senare kommer vi få syre över att fokusera på annat såsom långtidsarbetslösheten, skolresultaten och integrationen. För det ena förutsätter också det andra. Det kommer vara resurskrävande och det kräver i sin tur hög sysselsättning och tillväxt.
Alliansens valvinnande politik är lika aktuell nu som då, även om det inte känns som det. Det är trots allt inte av staten utan av näringslivet som välstånd skapas.