Sedan dess har få utvärderingar av den nya lagstiftningen gjorts. Trots det föreslog regeringens utredning i början av juni bland annat höjt minimistraff för våldtäkt från två till tre års fängelse.
Utredningen övertygar dock inte. Det slås fast att samhällets strängare syn på sexualbrott har fått genomslag i lagstiftningen, att inga intresseorganisationer efterfrågar straffskärpningar, att påföljden vid sexualbrott inte är mildare än vid jämförliga brott och att återfallsrisken, som är lägre än för många andra brottstyper, inte motiverar någon straffskärpning. Bakgrunden till utredningens förslag är strikt politiska: ”med hänsyn till det starka parlamentariska stödet för sådana ändringar har vi ansett att vi ändå bör presentera ett förslag som […] i huvudsak tillgodoser riksdagens tillkännagivanden”, skriver utredaren.
Också beviskraven talar emot höjda minimistraff. För en fällande dom i våldtäktsmål räcker det, tillsammans med viss stödbevisning, med en trovärdig utsaga från målsäganden. I artikeln Varför är bevisning som uppfyller beviskravet i våldtäktsmål inte tillräcklig i mål om olaga hot? i Svensk juristtidning (2018), jämförs våldtäktsbrottet med olaga hot.
Professor Christian Dahlman och tingsnotarien Andreas Korths Aspegren fann att bevisning som räcker för en fällande dom i 90 procent av våldtäktsmålen bara anses nå beviskraven i 18 procent av olaga hot-fallen. Så låga beviskrav rimmar illa med ett minimistraff på tre års fängelse. Risken är att en sådan skärpning skulle leda till färre fällande domar eller spä på tendensen att i stället döma för oaktsam våldtäkt.
En straffskärpning som föreslagits innan samtyckeslagstiftningens införande – då våldtäkt var en beteckning på sexuella handlingar med inslag av våld, hot eller nyttjande av särskilt utsatt situation – skulle ses i ett annat ljus. De handlingar som i dag inbegrips under våldtäktsparagrafen går nämligen utöver det som våldtäktsbrottet ursprungligen avsåg.
Brottsförebyggande rådet beskriver i sin rapport Den nya samtyckeslagstiftningen i praktiken (2019) de nya fall som i dag inbegrips. Det handlar om unga människor som festat och hamnat i sexuella situationer som målsäganden uppfattar som ett övergrepp. Våld eller hot används sällan. I vissa fall har det funnits sexuellt umgänge tidigare under kvällen, ibland har ett frivilligt samlag övergått i moment som målsäganden inte gått med på. Det är tarvliga och klandervärda situationer och samhället ska markera mot dem. Men det är sällan situationer som med rätta bör föranleda tre år bakom lås och bom.
Därför är straffskärpningen av minimistraffet vid våldtäkt ett särdeles dåligt och fartblint förslag.