I sommar ställer han sig på samma vittomtalade scen som idolen äntrade otaliga gånger under sin levnad – Visfestivalsscenen i Stegeholms slottsruin.
Ingen har väl undgått att snappa upp att Visfestivalen fyller 50 år i år. Ett av dragplåstren är, lite otippat kanske, Petter.
– Det här ska bli så roligt, utbrister han entusiastiskt över telefon.
– Jag var sugen på att komma redan förra året, men då blev det av olika anledningar inte av.
– Jag har experimenterat en hel del med musiken de senaste åren och nu vill jag prova ett nytt koncept på Visfestivalen, säger han.
De tidigare experimenten han nämner handlar bland annat om fyra konserter han gjorde tillsammans med Sveriges Radios symfoniorkester hösten 2013, i Berwaldhallen.
Ett liknande samarbete gjorde han i våras. Då tillsammans med Gävle symfoniorkester i Uppsala konsert & kongress.
– I Västervik testar jag åter något nytt. Det blir mina egna låtar men i avskalade versioner. Det blir en helt akustisk sättning. Med andra ord en helt annan inramning än normalt sett. Jag kommer nog också att plocka upp en del låtar som jag inte spelat så mycket live innan, låtar som hamnat lite i skymundan. Det blir nog rent av en och annan världspremiär i Västervik.
Fyra musikerkollegor tar han med sig på scenen samt förstås kapellmästaren DJ Sleepy, som alltid är med.
– Jag längtar efter det här giget! Det ska bli kul att möta en delvis ny publik.
Den som följt Petter genom åren har nog kunnat gissa sig till att han är ganska väl bevandrad i svensk vistradition.
– Jag fick det med mig hemifrån. Pappa "plågade" mig även med amerikanska singer/songwriters som Bob Dylan och Neil Young. Jag tyckte att de var tråkiga då, när jag var barn, men har återupptäckt dem som vuxen.
– I perioder var jag närmast besatt av Cornelis Vreeswijk. Hans texter är smarta och samhällskritiska och har ofta en humoristisk underton.
2004 gjorde Petter låten "Fredrik Snortare och Cecilia synd" som är en direkt parafras på Vreeswijks "Ballad om Fredrik Åkare och den söta Cecilia Lind". Men i Petters variant har handlingen förflyttats till Stockholms klubbvärld tidigt 2000-tal. Fredrik Åkare har förvandlats till en snortande överklassprisse som börjat komma upp i åren.
Det finns många beröringspunkter mellan vistraditionen och hiphopen, menar Petter.
– Dagens populärmusik härstammar ju från vismusiken, och är en utveckling av den.
För många rapmusiker är texterna – det narrativa skrivandet – centralt, precis som för den som skriver visor.
Men Petter har inte alltid varit kompis med orden och språket. Som dyslektiker (som vuxen har han även fått diagnosen ADHD) hade han det jobbigt i skolan och kände sig intellektuellt underlägsen sina klasskompisar.
– Jag hatade böcker och läsning under hela min skolgång. Jag var inte mogen. Efter gymnasiet skulle jag försöka hjälpa upp betygen på Komvux. Då gick det inte att smita längre. Jag var tvungen att ge mig i kast med den förhatliga litteraturvetenskapsboken från gymnasiet. Där någonstans vände det. Och jag kom till insikt om vad litteraturen kan ge. I dag är den där boken min bästa vän, jag har den med mig nästan överallt.
– I dag lever jag ju på orden, på att skriva. Det är mitt jobb. Och jag älskar det.
Hösten 2013 utkom hans bok "16 rader".
Förhoppningen med boken var att inspirera unga – i synnerhet unga killar – till läsning, förklarar han.
I boken berättar han om hur några av hans låttexter blivit till, hur han tänkte och kände när han skrev dem.
– Jag har varit och besökt en del skolor och vet att många lärare tagit hjälp av boken i sin undervisning. Det känns fantastiskt bra.
Torsdagen den 9 juli ställer sig alltså Petter – mannen bakom låtar som "Mikrofonkåt, "Vinden har vänt", "Så klart", "Logiskt" och "Håll om mig" – på Visfestivalsscenen, tillsammans med sitt band, för allra första gången.