– Jag har aldrig varit på Visfestivalen som publik, faktum är att jag aldrig varit på någon festival – och knappt ens på någon konsert, säger Juha Mulari.
Han kom till Sverige som treåring från Finland, först till Västerås, sedan till Rosengård i Malmö och så småningom till Upplands Väsby. Pappa var metallarbetare och mamma hemmafru.
– Pappa misshandlade min mamma under hela min uppväxt och hon tog till flaskan för att stå ut, till sist tog hon livet av sig, berättar Juha.
Hans sånger handlar inte sällan om den svåra uppväxten. Låten ”Korståg” handlar om hur han som 18–åring gör uppror mot pappan. Pappan, nu 73 år, har hört låten och de har nu ändå försonats.
Juha Mulari kommer till vårt avtalade möte i centrala Stockholm på sin Harley Davidson. En stor motorcykel för en stor man, med mycket muskler och tatueringar. Inte urtypen för en vissångare, kanske snarare en dörrvakt på en nattklubb. Och det var just det han var en gång i tiden.
– Jag hade ett eget vaktbolag när jag var 22 år, som jag sålde och gav mig in på dumma grejer, säger han.
Det mindre lyckade karriärdraget var att smuggla hasch. Han åkte fast och fick göra första vändan på kåken. I fängelset fortsatte han att skriva låtar. Juha Mulari har avtjänat ytterligare ett fängelsestraff, för grov misshandel. En gång var han också med i ett slagsmål som slutade med att en man avled. Men den händelsen bedömde såväl tingsrätt och hovrätt som nödvärn och Juha friades.
– Nu kan jag tygla mig om jag blir provocerad och jag försöker lära mina barn att också vara sådana, säger han.
Musiken har alltid funnits där och i åratal har vännerna uppmanat honom att spela in sina sånger. En av vännerna är Mikael Persbrandt.
– Vi träffades första gången för många år sedan när jag fick jobb som statist i Kung Lear på Dramaten.
Juha följde till sist råden, hyrde studiotid och spelade in några låtar. Men just den plattan kom aldrig ut. Däremellan kom nämligen en bröllopsfest där han tog en gitarr. Där fanns Petter som genast föll för de mörka texterna och Juhas baryton.
Därför hände det ovanliga: En 50–åring med kriminellt förflutet fick kontrakt med Sony.
På öppningsdagen av Visfestivalen möter han publiken i Västervik för första gången. När vi skiljs åt säger han:
– Det finns de som tycker att jag är för öppen när jag talar med journalister, men det är lika bra att säga som det är.