Att teckna har sedan hon var liten varit något av det viktigaste i livet för Maja. Det har varit som terapi för henne.
– Jag är en orolig själ, och när jag ritar så försvinner resten av världen. Jag tror att det var så det började, stresshantering i kombination med en livlig fantasi.
– Jag är väldigt introvert och som barn ville jag helst vara ensam och titta på tecknad film istället för att umgås med andra barn, speciellt älskade jag My Little Pony och 80- och 90-tals anime, och jag började imitera den teckningsstilen så jag kunde göra mina egna berättelser med mina favoritkaraktärer. Sedan tror jag att intresset för att teckna blev ännu större när jag märkte att man fick lite ”Street cred” på skolan om man kunde rita snyggt, haha!
Var får du din inspiration ifrån?– Det där går i vågor, ibland blir man inspirerad av minsta lilla, ett löv eller en person på gatan, och ibland kan man sitta i veckor utan någon som helst inspiration. Det svåraste då är att teckna UTAN inspiration, man måste rita sig ”ur” sin svacka. Men överlag blir jag inspirerad av andra illustratörer, främst via Instagram som är en fantastisk plattform.
Vad tecknar du helst?– Personer. Jag gillar att observera, att teckna ansikten och uttryck, och ge dem en historia. Alla mina tecknade personer är ”levande” för mig, de lever i mitt lilla universum. Jag älskar fantasy och äventyrsböcker, och jag gillar att slänga in lite magi i mina illustrationer. Jag skulle väl säga att min stil är ganska ”barnboksaktig”, inte för realistisk, ganska mjuk och färgglad.
Efter gymnasiet började Maja på Serietecknarskolan i Malmö. Sedan studerade hon psykologi i Lund och utbildade till socionom i Växjö. Men efter en tid i yrket insåg hon att det inte kändes rätt.
– Jag ville uppleva något annat. Eftersom jag alltid varit anglofil och älskar Storbritannien så bestämde jag mig för att flytta till Skottland. Det är definitivt det bästa beslutet jag gjort i mitt liv. Sedan jag flyttade hit har jag haft massor med olika jobb, alltifrån hotellmanager till att jobba i butik. Det är en mycket mer ostrukturerad tillvaro än i Sverige och man tjänar inte alls lika mycket pengar, men jag har en slags sinnesro och en känsla av frihet som jag saknade innan. Ibland måste man våga göra galna grejer för att visa sig för själv att man kan.
Drömmen är att kunna illustrera på heltid.
– Men det är också ett läskigt steg som jag fortfarande är lite för feg för att ta ännu.
Även på fritiden är teckning som gäller.
– Jag jobbar väldigt mycket så när jag kommer hem så stänger jag oftast in mig i sovrummet och tecknar i ett par timmar. Jag lyssnar på ljudböcker och poddar och dricker jättemycket te. Det låter kanske tråkigt för en del, men det är exakt så som jag vill ha det. Jag är en enkel person,lycka för mig är penna och papper och lugn och ro.
Har du några tips och råd till den som själv skulle vilja jobba som illustratör?– Jag har ju själv inte tagit steget till att helt jobba endast med illustration, men jag känner flera som gör det. Första steget – och där de flesta konstnärer stöter på patrull – är att våga. Man måste våga tro på att man är bra nog, och de flesta konstnärer tycker aldrig att vad de gör är ”tillräckligt bra”, oavsett hur mycket beröm de får av omvärlden. Steg två är att bygga en bra portfolio att visa för potentiella kunder, samla dina bästa illustrationer på ett ställe, antingen i fysisk eller i digital form (helst båda!). Steg tre är – återigen – att våga kontakta potentiella kunder, nätverka (vilket för många introverter är det svåraste!), och försök att skapa någon form av blogg/hemsida där folk lätt kan hitta dig. Instagram, Tumblr, Facebook, Squarespace, Twitter... och det finns supermånga sajter speciellt för illustratörer där man kan bli medlem och publicera sina alster. Om du inte visar att du finns så kommer ingen se dig, så enkelt är det. Sedan är det viktigaste tror jag att komma ihåg att du tecknar för dig själv, försök aldrig teckna bara för att andra ska tycka om det, det blir aldrig bra. Jämför dig inte med andra, gör din grej, och kom ihåg att ha roligt!