Han möter upp vid entrén till Mejeriet, där han undervisar elever på Kulturskolan i cello. Ett instrument som inte så många spelar nuförtiden.
– Jag har bara sex elever. Men de som börjar med cello blir ofta kvar länge, säger Erik Berg och berättar att hans elever befinner sig från lågstadie- och upp till gymnasieåldern.
Själv brinner han extra för just cellon, trots att han genom livet lärt sig att behärska många andra instrument.
Grunden lades i barndomshemmet i Gamleby, där båda föräldrarna var musikaliska. Fadern spelade gitarr, munspel och dragspel. Modern var en duktig pianist.
– Under grundskolan spelade jag fiol och klarinett. En dag kom mor hem med en cello. Hon la den i ett rum men sa inget mer. Jag undrade vad det var för något hon hade köpt och blev nyfiken.
Det visade sig att modern inhandlat cellon för dess skönhets skull. Men tanken fanns att Erik, mellanbarn i en syskonskara om tre, kanske skulle vilja lära sig att spela.
Och det gjorde han. På dåvarande musikskolan i Gamleby skolades han i klassiskt cellospel under ledning av Georg Övermyr.
Efter gymnasiet visste inte riktigt Erik Berg vad han ville göra, så han provade på musikvärlden i form av ett vikariat på musikskolan i Västervik. Där blev han rekommenderad av sin gode vän Anders Åstrand att fortsätta skola sig musikaliskt. Han sökte och kom in på Framnäs folkhögskola utanför Piteå, och fortsatte därefter ytterligare fyra år på musikhögskolan på samma ort. Huvudinstrumentet var cello.
– Det var fantastiska år och jag fick många nya spelkompisar, säger Erik Berg och nämner flera namnkunniga musiker och dirigenter, som han lärde känna under den tiden.
En av dessa var Mats Asplén, som senare bytte efternamn till Schubert och är keyboardist i Bo Kaspers orkester. En annan var gitarristen Magnus Bengtsson, som bland annat synts i tv-rutan i programmet Så ska det låta. Samt trumpetisten Hans Dyvik, numera professionell studiomusiker.
– Jag fick ner dem till Västervik och vi bildade soulbandet After Sun Band som spelade på dåvarande restaurang Hörnan i mitten av 1980-talet, berättar Erik Berg.
Parallellt med studieåren fanns det tidigare påbörjade hobbybandet med det tidstypiska namnet "Qvennarn rinner över" kvar i Västervik. Där spelade han tillsammans med sin bror, Ola Berg, bröderna Anders och Tomas Åstrand, samt Tomas Hallberg.
– Det var en skön kontrast till de klassiska studierna där allt skulle vara så noggrant och exakt. Här fick jag testa andra saker, som gitarr, och vi hade hela tiden nära till skratt och tokerier, berättar han.
Efter studieåren försökte sig Erik Berg på att frilansa. Men det visade sig inte vara så lätt. Han hade svårt att framhäva och sälja sig själv så mycket som krävdes. I stället började han undervisa celloelever både i Västervik och Vimmerby. Ironiskt nog var det då han började tappa intresset för sitt huvudinstrument.
– Det blev för mycket cello, det stod mig upp i halsen, säger han som förklaring till varför han under många år la cellon på hyllan.
De andra instrumenten – klarinett, bas, gitarr och trummor – tog över, och de instrumenten hänger fortfarande med. Men Erik har också hittat tillbaka till sin gamla kärlek. Som nu är total.
– Tonen i en cello är så vacker. Den blir aldrig riktigt vass men är inte mörk och brölig heller. Mer som en behaglig mansröst, beskriver han.