I den ljumma kvällsbrisen, tredje helgen i juli, spelade det lokala bandet Slak Henrys på Burger Shack. De fick ett enormt gensvar. Publiken dansade, sjöng med och bara njöt av låtar som "Mustang Sally" och "Soul Man". Vi träffar bandet veckan efter spelningen för att ta reda på vilka de är egentligen.
– Vi spelar dansvänlig soul och rock från 60-talet och till igår, säger bandets ledare Bo Ankarvall.
Slak Henrys består av tio Västerviksbor. Musik är ett stort intresse och flera av dem ingår även i andra band såsom lokala Clarksdale Express och Västerviks Storband.
Slak Henrys startade för tio år sedan med en klassisk rockbandssättning.
– Efter ett tag tyckte vi att det fattades något och 2011, när vi skulle ha en spelning på Palladium, tog vi in några blåsare. Sedan skulle vi spela på Stadt och då satte vi ihop tre körare. Och på den vägen är det.
– Nu är vi mer samspelta än någonsin. Vi har repat regelbundet under hela våren och kvaliteten har ökat. Låtarna sitter i ryggmärgen, säger sångaren Ingrid Lindebratt.
Bandmedlemmarna nickar instämmande. Det blir roligare när de är tighta. Och att spela på stan är riktigt kul eftersom allt kan hända.
– Vi fungerar bra ihop, är avspända och lyckas få igång publiken, säger Tommy Persson som spelar trumpet.
Låtarna är plockade från soul, rock och disco och de framförs i bandets egen tappning.
– Vi känner varandra väl och kan improvisera en hel del. Det blir en del ögonbrynsspelning, säger Bo Ankarvall.
Trummisen Mats Garpenberg berättar om när de kör Magnus Ugglas "Varning på stan" och går över i låten "Vittring".
– Intensiteten höjs och varje gång jublar publiken. Vi tycker att det är så jäkla kul. Vi kör "easy go lucky" hela natten, säger han.
Slak Henrys är alltså ett riktigt partyband. Framöver har de spelningar bokade i Stockholm och i Vetlanda. De säger att det är bra och utvecklande att spela på andra orter, men Västervikspubliken är underbar och de lovar att hålla på så länge de orkar.
Till sist, den självklara frågan: Varför heter ni Slak Henrys?
– När vi bildade bandet och skulle ha vår första spelning hade vi inget namn. Jag råkade slänga ur mig att "jamen, publiken vill dansa, vi kan heta vad som helst, typ Slak Henrys". Jag är inget fan av dansbandsmusik, säger Bo Ankarvall.
Namnet bet sig alltså fast, trots att det egentligen var ett misstag.
