Det är Fröken Elvis som först stegar ut till tonerna av något som skulle kunna ackompanjera vilken dramatisk filmscen som helst. Festivalbesökarna både jublar och klappar med, det är lätt att tycka om Fröken Elvis och deras musik. Men deras första låtval – en sång till de som längtar efter regn – känns nästan ironisk i sammanhanget, under en festival där alla önskat och glatt sig åt det fina vädret. Eller så för deras regnblues till vädergudarna tur med sig.
Trots Fröken Elvis önskan är det fina vädret under vishelgen inte bara en slump. När festivalen skulle starta 1966 hörde grundarna av sig till SMHI och bad om väderstatistik - under vilken sommarvecka är det egentligen solsäkrast i Västervik? Vecka 28 var svaret.
Och nu, en solig festivalfredag vecka 28 fortsätter Fröken Elvis på scen. De sjunger om vanliga människor, om en man från Hallstavik, en annan från Arjeplog och någon från Farsta strand. De sjunger "Vi är ett land" och publiken, alla från Västervik, Hälsningland, Flen och Sveriges alla orter och städer knyts samman.
Därefter går deras nummer över i en spexig landskapsberättelse. Men många verkar uppskatta deras imitation av östgötamål och piken "Stockholmare är som fiskmåsar, de bara skränar och skräpar ner".
Mer allvar blir det när Fröken Elvis stämmer upp i "I betongen", en av deras stora Elvishits.
– Elvis lämnade efter sig en enorm låtskatt, men man önskar att vissa av hans texter inte var aktuella idag, säger Sanna Andersson från Fröken Elvis.
Under i stort sett varje låt brister publiken ut i spontana applåder. Och det måste nog vara det vackraste beviset för en artist, bättre än de numera nästan obligatoriska stående ovationerna. En spontan applåd av ren beundran och glädje.
Kvällens värd, Carolina Miskovsky, kallar kvällens andra akt för drömrock. Och visst är det drömskt när Slowgold med Amanda Daniela Scholtbach Werne börjar sjunga. Men det går snabbt över från en drömrockig introlåt till födelsedagssång av hela publiken.
– Det här är inte bara vårt hundrade gig, utan i dag är det också Johannes födelsedag, säger Amanda Daniela Scholtbach Werne och pekar mot sin bandkompis.
Det går inte många sekunder innan alla börjar sjunga "Ja må han leva".
Visfestivalen bjuder återigen på en artist som får med sig alla på sång.