Det var 2002, när Christine var tolv år, som hon fick höra Iron Maiden för första gången.
– Jag fastnade direkt. Det gick rakt in i hjärtat, och efter det eskalerade det bara, säger hon och skrattar lite.
Än i dag uppskattar hon bandet lika mycket. Kärleken är lika stark.
Vad är det som är så bra med deras musik?
– Det är energin, sättet de spelar på. De ger sig själva till ett hundra procent. Man kan höra det i musiken. Det känns.
Förutom mängder av skivor, affischer och konserttröjor visar Christine även mer udda föremål i utställningen, som ett plektrum som gitarristen Dave Murray kastat iväg under en konsert och som hon nu är lycklig ägare till.
Ett gosedjur får också vara med. Det är Metal-Mumin, maskot och trogen följeslagare till Christine på konserterna.
Det är ingen överdrift att påstå att Iron Maiden har varit Christines största fritidsintresse de senaste tio åren.
– De har fungerat som en tröst. Jag har fått mycket styrka av bandet och har fått uppleva mycket glädje genom dem.