Bistånd genom kameralinsen

På söndag öppnar utställningen "Barn i världen" på Västerviks Museum. Britt-Louise Theglander ställer ut fotografier och föremål från Afrika och Indien.

Efter att ha arbetat med biståndsfrågor i trettio år ställer Brit-Louise ut fotografier och föremål från Afrika och Indien.

Efter att ha arbetat med biståndsfrågor i trettio år ställer Brit-Louise ut fotografier och föremål från Afrika och Indien.

Foto:

Utställning2015-08-29 17:19

– Det är inga roliga historier som döljer sig bakom fotografierna, om de var roliga skulle de inte hamna hos mig, berättar Britt-Louise Theglander, när hon ger en rundtur i utställningen.

Britt-Louise är grundare av organisationen A world of friends som har verksamhet i Ghana och Indien. Hennes engagemang går trettio år tillbaka, under tiden har hon fotograferat och det är dessa bilder som nu ställs ut.

Hon har fotograferat barn som på ett eller annat sätt är en del av biståndsorganisationens verksamhet, kanske bor de på barnhem, eller har faddrar genom organisationens försorg.

Till bilderna finns det en historia, ofta mörk. Här finns berättelser om misshandlande fäder, barn som överges och skickas ut på gatan..

– Men här finns också bilder på barn i vuxen ålder som visar hur det har gått för dem. Här har vi Akosua, till exempel, på en bild från när hon tog studenten. I dag är hon sjuksköterska, säger Britt-Louise Theglander.

Britt-Louise Theglander bodde under barnaåren i Västervik men flyttade som tonåring till Stockholm. Där studerade hon till arkeolog, men märkte snart att det inte fanns några jobb inom yrket. Istället blev hon lärare – och skolboksförfattare. Hon har skrivit ett femtontal skolböcker i matematik för grundskolan.

– Kan du räkna? I sådana fall har du säkert läst en av mina böcker, säger hon och skrattar.

Snart började hon fundera på det neurologiska bakom inlärningen. Vad händer i hjärnan när man räknar matematik?

– Så jag började plugga till läkare. Detta om hjärnan fick vi tyvärr lära oss först under det andra året, även fast jag inte ville bli läkare valde jag att plugga färdigt.

Efter läkarstudierna återvände hon till skolvärlden och tillsammans med en kollega började tankar om ett biståndsprojekt gro

– Afrika kan behöva ett biståndsprojekt, tyckte vi. Min kollega tittade i den världsatlas som fanns i hennes fickkalender och frågade: Vi kan väl åka och cykla utmed Guineabukten? Det låter bra! tyckte jag.

– Vi var fullständiga blåbär.

Men resan födde ett engagemang som sedan blev till biståndsorganisationen A world of friends.

Krig, svält och sjukdom. Bilden av Afrika är ibland långt ifrån positiv.

– Man kan göra oerhört mycket på individnivå. Att ge stöttning till ett barn kan innebära skillnaden mellan att gå under – eller att bli akademiker.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!