Orkesterns förstedirigent, Sören Petterson, såg nöjd ut. Bland de 40 instrumentalisterna fanns både de tunga veteranerna och flera unga stråkspelare, ganska nyintrimmade, från vår egen bygd. Dessutom hade föreningen lånat in fyra duktiga violinister från Musikhögskolan i Göteborg. Lyckat både för de unga och för orkestern. Praktisk erfarenhet utanför skolarbetet är viktigt.
Apropå solister så rymde konserten ännu en, cellisten Gunnar Andersson. Det stycke som inledde andra akten var Frans von Suppés Ouvertyr till ”Diktaren och bonden”. Där ingår ett vackert cellosolo. elegant spelat av stämledaren Gunnar. ”Diktaren och bonden” är för övrigt ingen opera utan en folklig talpjäs som gjorde den österrikiske tonsättaren berömd långt utanför sitt hemland. För 160 år sedan.
Men som sagt, det mesta och det som lockat mest var operapärlorna. Marie Dimpker öppnade varsamt med arian ”Piangero” ur Händels ”Julius Caesar. Gick vidare, ja klättrade lite uppåt med ett klurigt ”Intermezzo” ur Mascagnis ”Cavalleri Rusticana” som brukar kallas ”På Sicilien” i Sverige. Maries final i första akten blev en aria ur Mozarts ”Figaros bröllop” innan orkestern avrundade den konsertdelen med Bizets ”Arlesienne-svit”.
Hur andra akten började har jag redan nämnt. Men den fortsatte ett par nummer till innan operapärlorna åter började glittra. Orkestern spelade den stilla, sköna tredjesatsen ur Brahms Symfoni nr 3 och en orkestrerad version, signerad Claude Debussy, av Erik Saties finurliga pianoverk "Gymnopédies".Då var det dags igen för Marie Dimpker. Först sjöng hon den älskade arian "O mio babbino caro" ur en av Puccinis minst kända operor, "Gianni Schicci". Och som avslutning den verkligt krävande och uttrycksmättade arian "Una voce poco fa" ur Rossinis "Barberaren i Sevilla".
Min chans att höra den här konserten var på genrepet, tidigare på söndagen. Så om det blev extranummer vet jag inte, men gissar på en repris av ”Barberar-arian”. I så fall en perfekt final på en festlig, klangfull, generös konsert, i stort byggd på våra egna, lokala talanger – alltså extra skönt!