Frågan var inte när, utan hur. Att Bridget Jones är tillbaka på bioduken kan knappast förvåna någon. Genomslaget för 90-talshjältinnan, skapad som fiktiv avsändare till frilansjournalisten Helen Fieldings tidningskrönikor om sitt singelliv, har varit massivt och en tredje film har varit på gång sedan 2009.
Så hur är resultatet? ”Bridget Jones’s baby” bygger, till skillnad från ”Bridget Jones dagbok” (2001) och ”På spaning med Bridget Jones” (2004), inte på en litterär förlaga. En avgörande orsak bör vara att Fielding i sin senaste bok valde att ta kål på Bridgets drömprins Mark Darcy. Gissa om fansen rasade?
I ”Bridget Jones’s baby” är Mark Darcy (Colin Firth) således högst närvarande, även om han och Bridget (Renée Zellweger) har gjort slut. Nu är 40-plussaren och singeln Bridget framgångsrik tv-producent, men alla hennes vänner är rörande överens om en sak: hon behöver fortfarande ligga.
Resultatet finns i titeln och i trailern. Men vem är barnets far, engångsligget Jack (Patrick Dempsey) eller exet Darcy?
Filmens dilemma är uppenbart. Å ena sidan ska fansen känna igen sig, å andra sidan ska en 20 år gammal figur fungera i en modern kontext. Regissören Sharon Maguire (och manusförfattarna Fielding, Emma Thompson och Dan Mazer) löser saken genom att skickligt tona ned de mest daterade elementen i Bridgets universum.
Det blir lite kluvet. Här finns irriterande bred komik, men också blixtrande fina insatser. Emma Thompson som Bridgets sammanbitna gynekolog och Colin Firth som Mark Darcy, mer knastertorr än någonsin, hör till de senare. Zellweger är även hon i utmärkt form.
Bortsett från den uppenbara motsättningen mellan Bridgets frigjordhet och hennes vikthetsande skönhetsfixering och jakt efter Mr Right, kvarstår ändå frågan hur Bridget Jones står sig som hjältinna 2016. Svar: helt okej. (TT)