I början av året kom Paul Frigyes bok om Jan Guillou. "Höjd över varje misstanke" väckte starka känslor – inte minst hos huvudpersonen själv. Han protesterade högljutt mot några direkta felaktigheter i boken. I direktsänd morgonteve kunde han bevisa att Frigyes hade fel. Guillou anklagades bland annat för att ha ljugit om sin familjs historia och författaren hävdade att Guillou blivit relegerad från internatskolan Solbacka. På båda punkterna kunde Jan Guillou motbevisa Frigyes påstående.
Sakfelen fick Norstedts att stoppa boken. Nu har den kommit ut på Lindelöws förlag under nytt namn. Frigyes har rättat sina fel och skrivit till ett nytt kapitel, som han kallar Guilloutinen... Det handlar naturligtvis om varför boken stoppades.
Frigyes har försökt att förklara fenomenet Jan Guillou. Det är historien om en man som tagit mycket plats i offentligheten. Älskad och hatad. Sedan IB-affären, när Jan Guillou och Peter Bratt i tidningen Folket i Bild/Kulturfront avslöjade den svenska säkerhetstjänsten, har han stått i händelsernas centrum.
Författaren har ägnat fem års arbete med att kartlägga Guillous liv. Han har sökt i arkiv och gamla tidningslägg. Han har diskuterat med över 100 personer och har gjort långa intervjuer med Jan Guillou själv. Men frågan är om vi blivit så mycket klokare av den här boken.
Paul Frigyes har sagt att han velat skriva nyanserat om fenomenet Guillou. Resultatet har inte blivit något hjälteporträtt. Men man kan inte heller påstå att Frigyres begått något karaktärsmord. Huvudpersonen beskrivs med både goda och onda sidor. Men att Guillou tävlar i en klass för sig visar väl det faktum att han fick Norstedt att backa och dra in boken. Det är nog inte många som lyckats med det.