Pop
Atlantic/Warner
När skotten ljöd inne i konsertlokalen Bataclan under terrorattackerna i Paris i november 2015, satt Phoenix-gitarristen Christian Mazzalai i en studio 20 minuter från platsen. Där fick han stanna under natten, när polisen spärrade av delar av staden. Likt många andra stora franska och internationella akter har Phoenix framträtt på det klassiska spelstället flera gånger och dessutom själva stått där i publiken. Kopplingarna till platsen för det värsta attentatet mot Frankrike sedan Andra världskriget är många.
Så visst har attackerna påverkat Phoenix femte album, men kanske inte på det sätt man skulle kunna tro. ”Ti amo” är nämligen en samling soliga, upplyftande poplåtar inspirerade av ”sommar och italiensk disko”. Istället för att omfamna mörkret har de gjort ett album som låter som världen borde vara: ljus och optimistisk. De kallar det själva ”en reaktion på terrorattackerna”, men samtidigt frånkopplat alla politiska teman.
Italienska referenser swishar förbi: gelato, San Remo, Fior di Latte (en italiensk ost) singer/songwritern Battiato. Champagne förekommer återkommande och i titelspåret ”Ti amo” finns en jukebox på stranden.
Så har ju Phoenix aldrig varit ett politiskt orienterat band. Vid sidan av Air och Daft Punk blev de ett av Frankrikes största band i början av 00-talet. Det var då 80-talsflirtiga låten ”Too young” började göra väsen av sig efter att ha hörts i Jack Black/Gwyneth Paltrow-filmen ”Min stora kärlek” och senare i ”Lost in translation”, av regissören Sofia Coppola som sångaren Thomas Mars är gift med sedan några år. Men det stora genombrottet kom med albumet ”Wolfgang Amadeus Phoenix” 2009 och lyckosprittande singlarna ”Liztomania” och ”1901”.
Jämfört med tidigare album är ”Ti amo” mindre energiskt och mer midtempo, men soundet känns igen. Det spelar ingen roll att gruppen byter studio och instrument inför varje inspelning för att utforska ny mark – det finns ett omisskännligt Phoenix-universum, bebott av gamla synthar, lättsamma popmelodier och inte helt begripliga men välljudande textrader av typen:
”Now I’m looking like the bad cop
Sunbathing in Rio
Switching unsophisticated soft rock
To Beethoven’s Concerto”
Initialt saknar jag de direkta hitsen. Singlarna ”J-boy” och ”Goodbye soleil” har inte levererat riktigt samma topplistekvalitet som vi tidigare skämts bort med. Men som album är ”Ti amo” precis den typen av somrig popeskapism som jag trängtar efter just nu. Bort, bort från polariserad, kall verklighet, till en låtsasvärld av semesterromantik, gelato och champagne på stranden. Om så bara för en stund.