Country
Anti/Playground
Jade Jackson sparkar in saloondörrarna med ett debutalbum som är både frustrerande och utmärkt.
Enligt hennes egen utsago fanns det ingen tv eller dator i hemmet när hon växte upp (ett påstående som blir något svårsmält med tanke på att hon är 25). I stället roade hon sig med föräldrarnas skivsamling, upptäckte Bruce Springsteens "Nebraska", Hank Williams och Lucinda Williams.
Det senare påståendet är desto lättare att tro på. Jade Jackson låter stundtals så lik Williams – den raspiga rösten i "Aden", det kaxiga svänget i "Good time gone" – att det är fullt godtagbart att missta den ena för den andra. Men likheten med förebilderna är också det som håller tillbaka Jackson på fullängdsdebuten. De konstanta referenspunkterna – i "Troubled end" hörs ekon av countryklassikern "Ghost riders in the sky", titelspåret "Gilded" låter som någonting från Sharon Van Ettens "Are we there" – stjäl uppmärksamheten från diskussionen om hur bra det mesta låter. (TT)