Punkpop
Ghost ramp/Playground
Vad gör en slacker till frontman och låtskrivare som Nathan Williams efter nio år och fyra album av solblekt, kalifornisk skrammelpop?
Mer av samma sak förstås.
Och varför skulle han inte göra det? Williams talang för att sjunga fina Brian Wilson-melodier över en radioaktivt distad gitarrmatta är förbannat svår att motstå.
Texterna är som vanligt nerrökta axelryckningar till omvärlden. Ljudbilden är samtidigt mer blankpolerad än tidigare och bandet har pillat ganska mycket med körer och effekter. Vissa låtar överraskar dessutom. Stompiga "Million enemies" är oväntat innovativ i sin uppbyggnad och "Animal" är det poppigaste som bandet gjort på länge.
Men oftast nöjer sig Williams bara med att älta sina minimalistiska dagdrivarhymner gång på gång. På gång. Refrängerna fastnar som rosa bubbelgum under skosulan och det blir lite väl tjatigt ibland. (TT)