Det är nästan som om Mike Hadreas samplar sig själv, för om Perfume Genius musik har något kännetecken så är det just kombinationen spröda pianotoner och kavata, för att inte säga hjärtskärande, sångmelodier.
Men så rasar taket in, och när öppningsspåret "Otherside" formligen drunknar i gnistrande konfetti som muterar musiken till ett arenamonster är det uppenbart att Hadreas har rivit upp sin receptsamling.
"No shape" är det musikaliskt modigaste Perfume Genius-albumet hittills. Ena stunden leker Hadreas Prince och gör r’n’b som inte har duschat på ett par dagar, i nästa stund flörtar han med kosmiska uttryck.
Oförutsägbarheten är både en styrka _ alla bör ha upplevt "Choir" ensamma i ett mörkt rum minst en gång i livet _ och det som möjligtvis kommer att avskräcka puritanerna. Men Hadreas bryr sig inte. I avslutande "Alan" lämnar han jorden och glider tyngdlöst genom den svarta rymden, på väg mot okänd destination. Förhoppningsvis väntar ett nytt album på andra sidan. (TT)