Det är en föreställning förlagd hundra år tillbaka då arbetarnas missnöje kokade över och ledde till det som kom att kallas hungerupproren. Det är amatörteaterföreningen Teaterskeppet som medverkar i uppsättningen, arrangerad av Krister Mattsson och för manus står Carsten Palmaer.
Välskrivna dialoger levereras proffsigt av Teaterskeppet. Utifrån vardagsepisoder hos borgerliga såväl som fattiga arbetare redogörs för åskådaren på ett fint flödande vis alla nyckelelement som denna historiska episod bär på. En förtjänst som kan tillskrivas Palmaer, sammanlagda två och en halv vecka tillbringades på Kungliga Biblioteket i forskningssyfte.
En tid av oerhörda motsättningar – i slutfasen av första världskriget kokade Sverige av orättvisorna mellan samhällsskikt och även mellan män och kvinnor. Kvinnor som visserligen hade tillskansat sig viss rörlighet i arbetslivet saknade fortfarande rösträtt. Denna idag vilt främmande samhällsordning belyses väl under en akt där borgarna diskuterar arbetarnas missnöje över kaffe (på riktig böna) och sup – det myller av regelverk man var tvungen att uppträda gentemot gäster och tjänstefolk bildar ett tacksamt ramverk för farsartad komik.
Ett antal sekvenser är minst sagt märkligt koreograferade. Exempelvis en scen där femtontalet fattiga sitter på rad och sörplar rytmiskt från kaffekoppar i vad som kanske ska liknas en slags dans. Oerhört dadaistiskt, främst för att detta pågår ett bra tag. Ytterligare exempel: en ambulerande ring av missnöjesröster låter basunera ut sina klagoord i takt till orkesterns trumkomp, en eloge för hur välrepeterat det görs: klagoorden strömmar flödande likt en hiphop-rap. Dessa element andas surrealism och kan inledningsvis orsaka höjda ögonbryn av skepticism hos betraktaren, men efter hand växer detta uttryck och skapar en suggestiv underton som för tankarna till David Lynch. Ett Twin Peaks förlagt trefjärdedels sekel tidigare på svensk östkust.
Att skådespelarna är vitmålade med röda läppar och svarta dramatiska ögonbryn adderar till det suggestiva, men orsaken är rent historisk. ”Teateruppsättningar använde sig förr av detta grepp så ansikten träder fram tydligare”, förklarar Krister Mattsson, som för övrigt var nöjd med uruppförandet:
– Premiären gick som väntat. Vi har en väldigt duktig regissör, det är en lycka för Teaterskeppet.
En imponerande väl sammanhållen pjäs med historisk stringens.